Årskrönika

Om man skulle ta och skriva den där årskrönikan nu. Jag gör ett försök.
Efter den enorma mängden tips jag fått från er läsare så blir det ju enkelt. Om ni lät bli på grund av den kloka anonyma läsarens kommentar är ni förlåtna.

Det här året har varit annorlunda nu när jag har börjat att plugga. Det är lärorikt (förhoppningsvis, det är lite av grundbulten i fenomenet, utbildning). Men det bästa på året har nog trots allt varit min praktik på Ljusnan. Det var lärorikt och roligt, det var också tydligt att det är det här jag vill hålla på med när jag blir stor.

2010 har varit ett fantastiskt svenskt musikår: Robyn har släppt en grym trilogi av mini-album i Body Talk. Hon har också blivit stor, eller man kanske ska säga större i USA. Daniel Adams Ray har släppt ett riktigt bra debutalbum. Adams Rays gamla vapendragare från Snook; Oskar Linnros har även han släppt ett bejublat debutalbum och gått och blivit nästan folkkär på kuppen. Säkert har släppt ännu ett mörkt, vackert och bra album. Med det albumet har hon klivit ännu några steg upp på min artiststege. Petter har även han släppt ett album, jag ska erkänna att jag inte lyssnat så mycket på det, men bra och svängigt är det. En annan gammal favorit, Stefan Sundström har också han släppt en grym skiva som fått alldeles för lite ”credd”. Kolla in den.

Nej ni behöver inte vara oroliga jag har inte glömt honom, allas våran Håkan Hellström. Med 2 steg från paradise har han klivit in bland de riktigt stora svenska rockmusikanterna. Om han inte redan är större än Lundell så är han alla gånger det snart. Ulf Lundell kämpade förresten ut en bra spelning på Gröna Lund ur den gamla slitna halsen i somras.

Årets svenska låtar (omöjligt att välja en eller vilken som är bäst):

Gubben i lådan - Daniel Adams Ray: bra text, bra refräng och bra melodi.

Dancing on my own - Robyn: svängig, superhit och en bra människa vid micken.
Fredrik - Säkert: fantastiskt bra text som vanligt när Annika Norlin håller i pennan.
Från och med du – Oskar Linnros: given, (räcker så).
Dansa din Djävul – Petter tolkar Di Leva, tungt!
Du gör min dag – Petter feat Magnus Carlsson, lite bortglömd tycker jag, skönt att höra den på så mycket bättre med Plura vid Petters sida.
Shelley och saknade te havs – Håkan Hellström

Måste stanna någonstans. Kan rabbla på ett tag till, skicka ett mail om någon vill ha fler…
Naturligtvis borde ju Septembers version av Mikrofonkåt vara med också, men det är inte riktigt min typ av musik. Årets Album kan jag nog ändå bestämma mig för ett enda. Såklart är det: 2 steg från paradise, motivering ovan.


Det har varit mycket svenskt i mina hörlurar i år, men finns en del bra annat också. Neil Youngs nya platta är till exempel blytung. Robert Plants album Band of joy, med just Band of joy vid sin sida är en annan väldigt bra skiva från 2010.

En vän rekommenderade the Nationals nya platta High Violet för bara någon vecka sedan, den är riktigt bra och har snurrat några varv i skivspelaren sedan dess.

2010 var också året då jag upptäckte det galet hårda bandet the Baboon show. Första gången jag såg dem i våras blåste de nästan taket av Mosebacke och jag blev hänförd på riktigt. Jag hann se dem en gång till på deras releasefest på Strand. Nu hade jag lite förväntningar men de uppfylldes och lämnade bara en önskan om att de skulle köra några extranummer till.

Ett annat skojigt band som jag i och för sig upptäckte förra året är Little Marbles, det består av två söta energiknippen som förgrundsfigurer med ett samspelt band bakom sig. Anledningen till att de får vara med är att deras musik spelats rätt flitigt på p3 i år. Kul.