Ett nästintill maniskt namedroppande på Filip och Fredrik-nivå, helt galet sväng, en unik rap och amerikanska jazztakter med någon enstaka ska-influens. Ungefär så skulle jag beskriva Movits nya platta. De gör något så fantastiskt som att rappa fram Aristocats. Det är så mycket energi och rytm i låtarna att jag har stora problem att agera någorlunda normalt när jag sitter på tuben, det rycker i dans- och diggnerven och min vanligtvis lagom-tillbakalutad-och-ointresserad-häftig-stockholmare-look är svår att behålla och jag bjuder nästan upp tanten mitt emot till dans. Att försöka beskriva detta album utan att upprepa ordet svängigt allt för många gånger för att texten ska bli någorlunda läsbar är för mig omöjligt. Jag skulle kunna försöka hålla mig borta från själva soundet och försöka prata om texterna som bygger på de mest skilda referenser du kan tänka dig, från Carl Bildt via Luleå till Sammy Davis jr.
Med den här skivan kommer bandet att nå ut ännu lite längre och till fler genregrupper än med senaste plattan Äppelknyckarjazz. Jag tror att det är väldigt svårt att ogilla albumet, så lättlyssnat och trallvänligt som det är.
Det enda negativa med albumet är att det kanske blir lite tjatigt i längden, men tack vare inhopp från Promoe och Timbuktu klarar det sig ändå väldigt bra från att hamna i den fällan.
Bästa spår: Sammy Davis jr, Vad dom än säger och Baclavaboogie.
Starka V V V V
Köp!
Läs förresten krönikan under :)
onsdag 23 mars 2011
Rädda ängsliga Sverige
Chips ger cancer, cancer dör man av. Man får dvärgbandmask av att äta bär eller pussa hunden, dvärgbandmask dör man av.
Varje höst kommer det någon ny tokfarlig influensa. Senast i raden är svininfluensa om det nu har undgått någon. Om man inte spritar sina händer får man svininfluensa, om man inte vaccinerar sig får man svininfluensa, svininfluensa dör man av.
Nu kommer det strålning från Japan, i så små mängder att den modernaste mätutrustningen krävs för att ens se den. Då säljs Jod-tabletterna slut. Jod ska stoppa sköldkörteln från att ta upp den radioaktiva (farliga) typen av jod som kommer med strålningen från kärnkraftverken.
En annan potentiell dödsfälla är mobiltelefonen, om man har den mot örat får man hjärnskador, hjärnskador dör man av. Om man har den i fickan får man prostatacancer, prostatacancer dör man av. Den bärbara datorn blir anklagad för ungefär samma sak.
De senaste vintrarna har det varit stora mängder snö, då blir det istappar på taken, istappar kan man få i huvudet och just det, då dör man. Att det sedan är otroligt få som faktiskt får en istapp i huvudet spelar ingen roll, det står i varenda tidning och det pratas om det på radion och tv:n. Folk går livrädda längst ut på trottoaren och ramlar nästan ut bland bilarna för att de tittar upp på taken efter dessa mördarmaskiner.
Ungdomarna spelar spel som går ut på att slåss, mörda och knulla horor. Om gatorna befolkas av ungdomar programmerade att döda finns risken att man blir mördad, och blir man mördad, då dör man.
Jag har själv växt upp med dessa spel och filmer, väldigt roliga ibland ska ni veta. Trots detta har jag varken slagits, mördat eller idkat samlag med en prostituerad. De flesta undersökningar visar att bruket av våldsamma filmer och spel inte gör ungdomar mer våldsamma. Det är bara ännu en obefogad rädsla.
Statistik från försäkringsbolaget RSA visar att Sverige är det näst mest oroliga landet efter Kina.
Hur kommer det sig då att vi är så rädda i dagens samhälle, är vi avundsjuka på andra länder som har jordbävningar, tsunamis eller för den delen vilt krig på trappan.
På sin höjd har vi en storm som tar med sig några träd. Visst tar översvämningarna med sig några hus och gör livet jobbigt för de som drabbas, men det är inga som dör. De flesta har dessutom bra försäkringar i Sverige.
Har vi ett behov att skrämmas till livet någon gång i månaden, och därför skriver upp en skitgrej som att ofarlig strålning från ett kärnkraftverk på andra sidan jordklotet snart når Sverige. Var inte så förbannat rädda, njut av att vi har det så bra i Sverige istället. Nu tänker jag sätta mig i soffan för att äta chips, prata i mobilen och spela ett våldsamt dataspel på min laptop som jag kommer att ha i knät.
Varje höst kommer det någon ny tokfarlig influensa. Senast i raden är svininfluensa om det nu har undgått någon. Om man inte spritar sina händer får man svininfluensa, om man inte vaccinerar sig får man svininfluensa, svininfluensa dör man av.
Nu kommer det strålning från Japan, i så små mängder att den modernaste mätutrustningen krävs för att ens se den. Då säljs Jod-tabletterna slut. Jod ska stoppa sköldkörteln från att ta upp den radioaktiva (farliga) typen av jod som kommer med strålningen från kärnkraftverken.
En annan potentiell dödsfälla är mobiltelefonen, om man har den mot örat får man hjärnskador, hjärnskador dör man av. Om man har den i fickan får man prostatacancer, prostatacancer dör man av. Den bärbara datorn blir anklagad för ungefär samma sak.
De senaste vintrarna har det varit stora mängder snö, då blir det istappar på taken, istappar kan man få i huvudet och just det, då dör man. Att det sedan är otroligt få som faktiskt får en istapp i huvudet spelar ingen roll, det står i varenda tidning och det pratas om det på radion och tv:n. Folk går livrädda längst ut på trottoaren och ramlar nästan ut bland bilarna för att de tittar upp på taken efter dessa mördarmaskiner.
Ungdomarna spelar spel som går ut på att slåss, mörda och knulla horor. Om gatorna befolkas av ungdomar programmerade att döda finns risken att man blir mördad, och blir man mördad, då dör man.
Jag har själv växt upp med dessa spel och filmer, väldigt roliga ibland ska ni veta. Trots detta har jag varken slagits, mördat eller idkat samlag med en prostituerad. De flesta undersökningar visar att bruket av våldsamma filmer och spel inte gör ungdomar mer våldsamma. Det är bara ännu en obefogad rädsla.
Statistik från försäkringsbolaget RSA visar att Sverige är det näst mest oroliga landet efter Kina.
Hur kommer det sig då att vi är så rädda i dagens samhälle, är vi avundsjuka på andra länder som har jordbävningar, tsunamis eller för den delen vilt krig på trappan.
På sin höjd har vi en storm som tar med sig några träd. Visst tar översvämningarna med sig några hus och gör livet jobbigt för de som drabbas, men det är inga som dör. De flesta har dessutom bra försäkringar i Sverige.
Har vi ett behov att skrämmas till livet någon gång i månaden, och därför skriver upp en skitgrej som att ofarlig strålning från ett kärnkraftverk på andra sidan jordklotet snart når Sverige. Var inte så förbannat rädda, njut av att vi har det så bra i Sverige istället. Nu tänker jag sätta mig i soffan för att äta chips, prata i mobilen och spela ett våldsamt dataspel på min laptop som jag kommer att ha i knät.
fredag 18 mars 2011
Funderingar om en hemsk värld som blir allt hemskare
Stockholm
Står på tunnelbanan och tänker på vår hemska värld. Allt som händer i Japan, Libyen, Iran. Det som redan har hänt och fortfarande händer i Egypten och Tunisien. Det som hände lite tidigare i Thailand med först tsunami och sen strejk.
Nej jag ljuger, det jag tänker på är vad jag ska skriva min krönika om, hur jag ska klara min tenta och om AIK kan skrälla även mot Färjestad. Hur många followers jag har på twitter, att jag borde rensa bland dem jag själv följer. Kan jag verkligen ta bort Barack Obama, Mona Sahlin eller Carl Bildt för att Anders Timell är mycket intressantare trots att han skriver om att han ska åka till Söder för att barbera sig, eller om att det var trevligt på Riche ikväll när nämnda politiker skriver om revolution i Libyen och kärnkraftskatastrof i Japan.
Prioriteringarna funkar inte helt logiskt i mitt lilla huvud just nu. Blir bara deprimerad av att följa nyhetsflödet, det dör helt enkelt för många människor.
Efter det helt sinnesjuka beslutet om flygförbud över Libyen här om dagen blir det nästan säkerligen ett nytt Irakkrig och ännu ännu fler oskyldiga kommer att dö. I detta krig ska dessutom Sverige delta om Carl Bildt får bestämma, vilket han ju tyvärr får.
Men jag kan inte göra någonting åt det så jag återgår till att läsa Anders Timells tweets. Nu är han i Verbier och solar på uteserveringar. Spännande.
Står på tunnelbanan och tänker på vår hemska värld. Allt som händer i Japan, Libyen, Iran. Det som redan har hänt och fortfarande händer i Egypten och Tunisien. Det som hände lite tidigare i Thailand med först tsunami och sen strejk.
Nej jag ljuger, det jag tänker på är vad jag ska skriva min krönika om, hur jag ska klara min tenta och om AIK kan skrälla även mot Färjestad. Hur många followers jag har på twitter, att jag borde rensa bland dem jag själv följer. Kan jag verkligen ta bort Barack Obama, Mona Sahlin eller Carl Bildt för att Anders Timell är mycket intressantare trots att han skriver om att han ska åka till Söder för att barbera sig, eller om att det var trevligt på Riche ikväll när nämnda politiker skriver om revolution i Libyen och kärnkraftskatastrof i Japan.
Prioriteringarna funkar inte helt logiskt i mitt lilla huvud just nu. Blir bara deprimerad av att följa nyhetsflödet, det dör helt enkelt för många människor.
Efter det helt sinnesjuka beslutet om flygförbud över Libyen här om dagen blir det nästan säkerligen ett nytt Irakkrig och ännu ännu fler oskyldiga kommer att dö. I detta krig ska dessutom Sverige delta om Carl Bildt får bestämma, vilket han ju tyvärr får.
Men jag kan inte göra någonting åt det så jag återgår till att läsa Anders Timells tweets. Nu är han i Verbier och solar på uteserveringar. Spännande.
tisdag 15 mars 2011
Slut på vintersäsongens äventyr?
igår åkte vi en sväng i Hammarbybacken, åkte snowboard i en park för första gången på några år, övermodig som få, jag råkar nämligen vara världsmästare på ett plank i parken. Det slutade på Söderakuten och efter några timmars väntetid och två sessioner på röntgen fick jag åka hem med den stukade handleden lindad och lite smärtstillande i fickan.
Inget mer snowboardåkande eller telemarkande denna säsong troligen. Tråkigt.
När jag återigen kan skriva ordentligt och en text som denna inte tar 20 minuter att skriva ska ni får en liten mysig essä om gårdagskvällens äventyr.
Tack för ordet.
Inget mer snowboardåkande eller telemarkande denna säsong troligen. Tråkigt.
När jag återigen kan skriva ordentligt och en text som denna inte tar 20 minuter att skriva ska ni får en liten mysig essä om gårdagskvällens äventyr.
Tack för ordet.
måndag 14 mars 2011
Birro i radion...
Marcus Birro håller i veckans musikguiden i p3, han titulerar sig som poet och författare. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag gillar honom eller inte. Efter alla dessa år som han hörts och synts har det blandats och givits så mycket. Dessutom är han så störande stolt över sig själv. Oavsett vad, så gör han nu ett bra program i radion. Just i detta nu spelar han den andra av två fantastiska sånger med Thåström, två Thåströmlåtar i ett och samma program kan naturligtvis inte misslyckas och slätar över Birros pretentiösa monolog om hur pretentiös han faktiskt är. Pretentiöst värre.
Nu måste jag dock dementera det jag precis skrev och hävda motsatsen, Han börjar prata mitt i brev från 10:e våningen, helgerån, mord, hädelse, usch tvi och blä. Ska man behva bli näthatare? vill ju så mycket hellre vara en nätälskare.
Att han spelar en fantastisk "pratlåt" av Ulf Lundell som jag inte hört tidigare räddar upp det hela lite grann och om vi bortser från låtmordet så får den gode Birro tre starka V av fem möjliga.
Han inspirerade mig dock till att börja skriva lite mer poesi, finns lite dikter m.m i mitt lilla hemliga mörka arkiv. Det är nog dags att fylla på det lite, vi får se. Kanske jag tar mig i kragen och vågar publicera något här i framtiden.
Nu måste jag dock dementera det jag precis skrev och hävda motsatsen, Han börjar prata mitt i brev från 10:e våningen, helgerån, mord, hädelse, usch tvi och blä. Ska man behva bli näthatare? vill ju så mycket hellre vara en nätälskare.
Att han spelar en fantastisk "pratlåt" av Ulf Lundell som jag inte hört tidigare räddar upp det hela lite grann och om vi bortser från låtmordet så får den gode Birro tre starka V av fem möjliga.
Han inspirerade mig dock till att börja skriva lite mer poesi, finns lite dikter m.m i mitt lilla hemliga mörka arkiv. Det är nog dags att fylla på det lite, vi får se. Kanske jag tar mig i kragen och vågar publicera något här i framtiden.
onsdag 9 mars 2011
Kort krönika om skrivkramp
Skrivkramp
Jag har en så fruktansvärd skrivkramp just nu. Det gör mig både ledsen och trött, jag vankar fram och tillbaka till kylskåpet och letar ännu en gång efter något gott att tugga på, hittar såklart ingenting då jag redan varit där och ätit upp köttet från helgen, glassen i frysen är slut. Jag går och kollar i skafferiet, trots att jag vet att där inte finns något som inte behöver tillagas, ser att jag faktiskt har ingredienser för en grymt god kaka eller för att baka lite bröd. Men tyvärr står inte orken till att baka att finna, hur djupt in i skallen jag än letar, för att inte tala om tiden som jag behöver för att bland annat skriva mitt reportage. Reportaget som för tillfället är roten till alla problem i mitt liv just nu. Jag har massor av researchmaterial och intryck men får inte ihop det till något spännande att läsa.
Min bästa medicin mot problem i skrivandet, kaffe, är slut men det är för långt att gå till affären. Jag förstår inte hur lite svårighet att få något på papperet kan gör att jag blir så orkeslös.
Att lyssna på the Smiths konstant i två dagar kanske har en lite negativ effekt på mitt humör, men vill inte tro att trots ett av världens mest deprimerade och melankoliska textarkiv inte ska göra mig deprimerad utan glad, det är ju faktiskt ett fantastiskt bra band med en fantastisk (kanske inte som människa… men som artist) sångare.
Det verkar som att denna väldigt bra ”krönikaidé” vill sluta sitt korta liv på det helt logiska och självklara snubbelsnöret oinspiration. Om jag bara skulle ha kunnat komma på något mer att skriva om i detta ämne hade det kanske blivit en skön extraklirr i min ekande spargris.
Över 1600 tecken om skrivkramp har jag skrivit, med en kanske avtagande skrivkramp. Hoppas.
Jag har en så fruktansvärd skrivkramp just nu. Det gör mig både ledsen och trött, jag vankar fram och tillbaka till kylskåpet och letar ännu en gång efter något gott att tugga på, hittar såklart ingenting då jag redan varit där och ätit upp köttet från helgen, glassen i frysen är slut. Jag går och kollar i skafferiet, trots att jag vet att där inte finns något som inte behöver tillagas, ser att jag faktiskt har ingredienser för en grymt god kaka eller för att baka lite bröd. Men tyvärr står inte orken till att baka att finna, hur djupt in i skallen jag än letar, för att inte tala om tiden som jag behöver för att bland annat skriva mitt reportage. Reportaget som för tillfället är roten till alla problem i mitt liv just nu. Jag har massor av researchmaterial och intryck men får inte ihop det till något spännande att läsa.
Min bästa medicin mot problem i skrivandet, kaffe, är slut men det är för långt att gå till affären. Jag förstår inte hur lite svårighet att få något på papperet kan gör att jag blir så orkeslös.
Att lyssna på the Smiths konstant i två dagar kanske har en lite negativ effekt på mitt humör, men vill inte tro att trots ett av världens mest deprimerade och melankoliska textarkiv inte ska göra mig deprimerad utan glad, det är ju faktiskt ett fantastiskt bra band med en fantastisk (kanske inte som människa… men som artist) sångare.
Det verkar som att denna väldigt bra ”krönikaidé” vill sluta sitt korta liv på det helt logiska och självklara snubbelsnöret oinspiration. Om jag bara skulle ha kunnat komma på något mer att skriva om i detta ämne hade det kanske blivit en skön extraklirr i min ekande spargris.
Över 1600 tecken om skrivkramp har jag skrivit, med en kanske avtagande skrivkramp. Hoppas.
fredag 4 mars 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)