100 sidvisningar och Håkan Hellström

Nu har jag 102 sidvisningar :P Kul att överhuvudtaget någon orkar läsa mitt blaha.

Jag var på rättegång i Södertörns tingsrätt idag, fyfan för att jobba i domstol. Så urbota tjatigt, samma sak sägs om och om igen, och en gång till för att förtydliga det hela.

Det handlade om en kvinna som hotat en byggkille med kniv. Anledningen: Hans borrmaskin lät för mycket. Hon skyllde på att hon var full och bara skulle skoja lite med honom, ja inte vet jag, men jag skulle inte gå ut på gården och vifta med en kniv om jag skulle frammana skratt.

Men tydligen så var hon tvungen att hålla låda när hon var full. Men det var nog ganska harmlöst om jag förstod det rätt.

Men något jag stör mig otroligt mycket på är att hon kunde skylla på att hon var full, försvaren tryckte också på att påföljden bör mildras på grund av att hon var full och att syftet bara var att skoja lite.

Jag var på en rättegång när jag gick på gymnasiet, det var ett rån, i en butik i Stockholm. Killarna som var misstänkta sa också att de var fulla och bara råkade gå in i butiken och sno massa grejer, en kille hade inga minnesbilder alls av händelsen och den tredje hade av en händelse haft en kniv med sig som han tog upp och hotade kassören med.

Summa, summarum, kan man skylla sitt felaktiga handlande på att man är full? du har i de absolut flesta fallen gjort ett val när du tagit till flaskan och supit till, enda gången jag kan komma på där man inte valt att bli full är när någon tvingar i dig sprit, eller lägger något i ditt glas när du är på muggen.

Det är allt för vanligt att folk skyller dumheter på att de var fulla, politiker, höga tjänstemän, poliser, alla möjliga jag har säkert också gjort det vid något tillfälle.

I alla fall i de fall när man valt att bli full kan man inte helt plötsligt bli omyndighetsförklarad, jag var så full så jag tänkte inte på att man inte får köra bil när man har druckit.

Jag ville inte vara otrogen, men jag var så full, förlåt mig snälla.

VAFAN, drick inte om ni inte kan hantera det!

Trött blir man, jag fortsätter lyssna på Håkan Hellströms senaste skiva, 2 steg från paradise istället.

Jag brukar inte vilja följa med i alla hyllningskörer som någon krönikör startat och nästa fortsatt på, som sedan leder till att folk tycker om artisten i fråga bara för att alla andra gör det.

Nu kanske jag låter som en pretentiös indienörd som dammsuger Spotify och andra kanaler efter någon obskyr artist från Kazakstan, som ingen någonsin hört talas om, just för att ingen vet vad det är, och som då kan vara först med att prata om någon artist, eller bara för att kunna namedroppa på festen och låta kunnig.

För att återgå till Håkans nya skiva, jag har lyssnat på den sen den kom ut i höstas, och den blir fanimej bättre och bättre för varje gång. Helt galet bra, kan vara den bästa svenska skiva jag hört.

Ulf Lundell, Olle Ljungström, Stefan Sundström, Eldkvarn, Jakob Hellman med flera har gjort fantastiska skivor: ...Och stora havet, Hunger hotell, Ingenting har hänt och så vidare, men ingen är lika bra som 2 steg från paradise. Det enda som i min värld är i närheten skulle vara något från Joakim Thåströms penna, Skebokvarnsvägen. 209 kanske, eller Ebba Gröns självbetitlade album.