Vi lever mitt i våra framtida historieböcker, har ni tänkt på det?
Efter revolutionen i Tunisien kan oppositionspartierna nu hålla sina samlingar öppet säger Rapport, vilket så klart är fantastiskt. Vi får hoppas att det kommer något gott även ur demonstrationerna i Egypten. Det kommer det säkert att göra, hitintills har det i alla fall ur mina ögon sett ungefär likadant ut i Egypten som det gjorde i Tunisien för några veckor sedan.
Läskigt att det ska krävas döda människor, tårgas och plundringar för att ändra på samhället, men så har det tyvärr varit i alla tider. Intressant nu hur Barack Obama och USA kommer att göra med sitt stöd till Mubarak. Ännu så länge är stödet kvar. Jag skulle inte vilja sitta i Vita Huset i dessa tider och försöka bestämma vilket beslut som ska tas. Men om jag har förstått det rätt verkar det som att det enda rätta är att ta bort stödet. Att det aldrig kan vara rätt att stödja en diktator är min bestämda åsikt.
Jag kände mig tvungen att behandla detta lite kort. Nu är jag klar. Min dag har till största delen bestått av plugg, en kort paus för att fika med en polare. Under dagen har Patti Smiths fantastiskt tunga platta, Horses från mitten av 70-talet snurrat åtskilliga varv. Vilken röst, vilket sound. Rekommenderas skarpt.
Det är kul att hitta skivor här hemma som jag knappt lyssnat på, eller inte riktigt insett hur bra den faktiskt är. Horses är en av de jag inte hunnit lyssna på ordentligt, men nu tagit mig tid och återigen blivit överraskad över hur mycket bra musik som finns gömt i mina skivställ.
Minuten på tv:n nu, första gången jag ser på det, tror jag genast ska stänga av det. Peter Settman ska vara väldigt glad över att jag offrade 10 minuter av min dyrbara pluggtid på detta hemska program.
söndag 30 januari 2011
lördag 29 januari 2011
Biltvätt och vinnarskallar
Den mörkblå gamla Volvon är lerig och dammig. Anna kör in den i den automatiska biltvätten. Bredvid infarten sitter en orange skylt där det står att man ska stänga fönstrena. Hon drar lite i veven på insidan av dörren. Det verkar vara stängt, bra. Hon skrattar lite åt sig själv för att hon är så nervös, hon kör in.
Hon tycker alltid att det är roligt att sitta inne i bilen när de stora färgglada borstarna snurrar fram över taket. Strax kommer de blöta borstarna rullande. Hon tänker på hur det var att som litet barn åka in i dessa tvättmaskiner, stora som hus, hur hon fortfarande känner den lite kittlande känslan i magen. Hennes telefon piper till och hon rycks ur sina tankar, ett sms. Hon har aldrig gillat den typen av kommunikation, hon tycker att man får ut mer av att prata. Tonläget, rösten och tempot gör det mer dynamiskt. Hon tar upp telefonen från passagerarsätet för att läsa meddelandet, hon hinner bara se att det är från Peter innan det iskalla vattnet forsar in genom takluckan, ner innanför blusen. Rysningen när det kalla vattnet rinner ner över ryggraden är hemsk och hon kastar sig över till passagerarplatsen. Chockad gräver hon fram ett paraply ur handskfacket som hon hastigt fäller upp. Helvete, vad ska jag göra tänker hon. Hon hittar en rulle hushållspapper i baksätet och hafsar ut det över förarstolen.
Anna och Peter heter egentligen något annat.
Denna lilla fadäs lyckades min kompis med idag, har bara lagt till lite för berättelsens skull.
Att käka chips och kolla på buttra vinnarskallar i fångarna på fortet är ju riktigt bra lördagsunderhållning. Vilka sjukt avancerade grenar de har. Har inga minnen från utmaningar som kräver simning, pussel och att såga under vattnet från 90-talets glansperiod.
ps. Förresten började Patrik Sjöberg följa mig på Twitter, LEGENDARY!. En dag att minnas.
Hon tycker alltid att det är roligt att sitta inne i bilen när de stora färgglada borstarna snurrar fram över taket. Strax kommer de blöta borstarna rullande. Hon tänker på hur det var att som litet barn åka in i dessa tvättmaskiner, stora som hus, hur hon fortfarande känner den lite kittlande känslan i magen. Hennes telefon piper till och hon rycks ur sina tankar, ett sms. Hon har aldrig gillat den typen av kommunikation, hon tycker att man får ut mer av att prata. Tonläget, rösten och tempot gör det mer dynamiskt. Hon tar upp telefonen från passagerarsätet för att läsa meddelandet, hon hinner bara se att det är från Peter innan det iskalla vattnet forsar in genom takluckan, ner innanför blusen. Rysningen när det kalla vattnet rinner ner över ryggraden är hemsk och hon kastar sig över till passagerarplatsen. Chockad gräver hon fram ett paraply ur handskfacket som hon hastigt fäller upp. Helvete, vad ska jag göra tänker hon. Hon hittar en rulle hushållspapper i baksätet och hafsar ut det över förarstolen.
Anna och Peter heter egentligen något annat.
Denna lilla fadäs lyckades min kompis med idag, har bara lagt till lite för berättelsens skull.
Att käka chips och kolla på buttra vinnarskallar i fångarna på fortet är ju riktigt bra lördagsunderhållning. Vilka sjukt avancerade grenar de har. Har inga minnen från utmaningar som kräver simning, pussel och att såga under vattnet från 90-talets glansperiod.
ps. Förresten började Patrik Sjöberg följa mig på Twitter, LEGENDARY!. En dag att minnas.
onsdag 26 januari 2011
Måste bara tipsa!
"Attackduvor" nya terrorgreppet?
Folk småspringer, de har take away-kaffekoppen i ena handen och portföljen i den andra, betonggolvet är blött av snöslask, jag halkar till lite när jag ska göra en omkörning av en gammal dam med rullator, jag får snabbt tillbaka balansen och fortsätter min beslutsamma rusch mot pendeltåget. Dörrarna ska precis till att stängas när jag graciöst vrider mig in i vagnen. Just när jag återfått balansen, händer det. En "attackduva" störtar flaxande fram, bara en decimeter framför mina vilt uppspärrade ögon. En ny dag och ett nytt äventyr uppenbarar sig.
Så började min dag. Den fortsatte med föreläsningar om berättande journalistik, därav den ovanligt litterära starten på detta inlägg. Att försöka skriva med ett målande språk och försöka spela upp en scen för läsaren är väldigt roligt och utmanande. Att läsningen under kursen innehåller en av mina favoritförfattare George Orwell och andra geniala skribenter gör inte livet sämre.
Just nu har jag inte mer att säga, avslutar med en uppmaning till mina vänner i Team Räknas. Jag vet att i alla fall delar av gänget läser detta, tack för det. Men nu börjar det bli dags för den utlovade årskrönikan. Det är inte liksom inte kutym att publicera årskrönikor i februari, så snabba på.
Så började min dag. Den fortsatte med föreläsningar om berättande journalistik, därav den ovanligt litterära starten på detta inlägg. Att försöka skriva med ett målande språk och försöka spela upp en scen för läsaren är väldigt roligt och utmanande. Att läsningen under kursen innehåller en av mina favoritförfattare George Orwell och andra geniala skribenter gör inte livet sämre.
Just nu har jag inte mer att säga, avslutar med en uppmaning till mina vänner i Team Räknas. Jag vet att i alla fall delar av gänget läser detta, tack för det. Men nu börjar det bli dags för den utlovade årskrönikan. Det är inte liksom inte kutym att publicera årskrönikor i februari, så snabba på.
tisdag 25 januari 2011
Stå på händerna om du är riktigt glad, eller oinsperad.
Efter påtryckningar på Facebook känner jag mig nu tvungen att skriva något här. Mitt svar, att jag är oinspirerad räckte tydligen inte för en av mina läsare. Hon rekommenderade att jag skulle ställa mig på händerna och då komma på något skojigt. Det tog ett litet tag att hitta en ledig vägg, bred nog för att rymma min muskulösa skribentkropp. Men jag hittade en. Nu sitter jag här med nackspärr, men jag klarade det. Förvånad.
Nu till problematiken, jag vet fortfarande inte vad jag ska skriva om. Att skriva om Marcus Birros dumma krönika skulle ju kunna vara en infallsvinkel, men allt för uttjatat.
Att vända på steken? och skriva om Magnus Betners och hatets lakejer, som fick Marcus Birro att sluta twittra (som Birro själv uttryckte det). Betner är i och för sig betydligt mycket intressantare, tänkte jag, men ångrar mig genast. Marcus Birro är ju minst lika intressant. Hur han kan skriva så dumt som han gjorde härom veckan. Det här betyder absolut inte att jag inte tycker att Marcus Birro är en bra skribent, han har skrivit många krönikor jag haft stor glädje av. Men den krönikan jag pratar om var både främlingsfientlig och utan några egentliga grunder till sina påståenden. Länk till den: http://www.expressen.se/kronikorer/1.2296622/marcus-birro-lardomar-lita-aldrig-pa-sma-flickor-i-rullstolar-som-ber-dig-om-nagot
Att gå in i diskussionen om mobbning och de olika anledningarna som Marcus Birro säkerligen har till att sluta twittra och känna sig mobbad vill jag inte göra, jag vet helt enkelt för lite. Jag tycker som de flesta andra att man borde få skämta om i stort sett allting.
Nu blev det lite om det där trots allt. Tänkte bjuda på en limerick också, men kom inte på något bra. Det får bli en annan gång.
Marcus Birro svarar med krönika:
http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.2300919/marcus-birro-jag-blev-frantagen-mitt-varde-mitt-kott-och-mitt-blod
Nu till problematiken, jag vet fortfarande inte vad jag ska skriva om. Att skriva om Marcus Birros dumma krönika skulle ju kunna vara en infallsvinkel, men allt för uttjatat.
Att vända på steken? och skriva om Magnus Betners och hatets lakejer, som fick Marcus Birro att sluta twittra (som Birro själv uttryckte det). Betner är i och för sig betydligt mycket intressantare, tänkte jag, men ångrar mig genast. Marcus Birro är ju minst lika intressant. Hur han kan skriva så dumt som han gjorde härom veckan. Det här betyder absolut inte att jag inte tycker att Marcus Birro är en bra skribent, han har skrivit många krönikor jag haft stor glädje av. Men den krönikan jag pratar om var både främlingsfientlig och utan några egentliga grunder till sina påståenden. Länk till den: http://www.expressen.se/kronikorer/1.2296622/marcus-birro-lardomar-lita-aldrig-pa-sma-flickor-i-rullstolar-som-ber-dig-om-nagot
Att gå in i diskussionen om mobbning och de olika anledningarna som Marcus Birro säkerligen har till att sluta twittra och känna sig mobbad vill jag inte göra, jag vet helt enkelt för lite. Jag tycker som de flesta andra att man borde få skämta om i stort sett allting.
Nu blev det lite om det där trots allt. Tänkte bjuda på en limerick också, men kom inte på något bra. Det får bli en annan gång.
Marcus Birro svarar med krönika:
http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.2300919/marcus-birro-jag-blev-frantagen-mitt-varde-mitt-kott-och-mitt-blod
söndag 23 januari 2011
Knasig kverulant
Nu tänkte jag skriva ett helt inlägg om att kverulera. Min tanke var då att vara lite snäll och klippa in en bild ur Svenska akademiens ordlista. Men för första gången på länge vill inte min dator samarbeta med mig. Ni får alltså vara utan, tråkigt. Jag avskyr datorer.
Så har jag redan börjat att kverulera.
Jag lärde mig detta helt fantastiska ord(du kan både vara kverulantisk, en kverulant och du kan kverulera) av Fredrik Virtanen, när han twittrade om hur dåligt Kebab house är. Han kallar sig "oxfilékverulant". Ett så "fulsnyggt" ord slipper inte förbi min språkhunger och jag var tvungen att kolla upp det. Det betyder om ni inte redan förstått det, att ständigt klaga eller klandra.
Jag är själv ett typexempel på en kverulant. Det är få saker som jag är i närheten av lika bra på som på att kverulera. Jag får ofta höra hur cynisk jag är och hur mycket jag klagar på saker och ting.
Min mamma har använt ord som klagomur, neggo (någon sorts förkortning hon hittat på för att vara negativ), cynisk och grinig. inget av dessa ord passar lika bra som kverulant.
Om jag skulle förklara varför jag klagar så mycket kan jag börja med att säga att jag inte ser världen ur ett negativt perspektiv, jag ser den som den är.
Att jag hittar saker att klaga på även i det helt vardagliga livet beror på att det även där finns så mycket saker att klaga på. Bara att till exempel att Hotmail inte går att synkronisera med min smartphone, det är så enkelt att fixa men det blir inte gjort, eller för den delen att Kronans snusdosor inte har något "bjudlock".
Att Stockholms gator inte blir plogade eller sandade snabbare är så klart sopigt, det är klart att det kostar pengar men att laga ett brutet ben kostar också samhället en massa pengar. I fallet med Stockholms gator är det ju skit bakom spakarna och allmän dumhet som är problemet. Varje år blir gatukontoret eller vem det nu är som sköter det där förvånade över att det kommer så mycket snö, "vi har inte maskiner så att det räcker". Lägg av. Köp fler.
Ja ni förstår, det är väl inte mitt fel att samhället är så värdelöst. Att politiker som svarar som Billström här om dagen; "jag kan inte kommentera källor från tredje hand" 19 gånger under samma intervju finns.
Det här är bara några saker som stör och gör att jag faktiskt måste klaga. Listan kan göras betydligt längre.
Det är tur att det finns bra musik som stoppar mig från att gömma mig i ett mörkt rum utan fönster och bara sura hela dagarna. Idag lyssnar jag på Albin Gromers låt från p3 guld igår, tyvärr hittar jag ingen film. Säkerts framträdande var också grymt.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3964&artikel=4306864&play=2863291&playtype=Ljudklipp
Så har jag redan börjat att kverulera.
Jag lärde mig detta helt fantastiska ord(du kan både vara kverulantisk, en kverulant och du kan kverulera) av Fredrik Virtanen, när han twittrade om hur dåligt Kebab house är. Han kallar sig "oxfilékverulant". Ett så "fulsnyggt" ord slipper inte förbi min språkhunger och jag var tvungen att kolla upp det. Det betyder om ni inte redan förstått det, att ständigt klaga eller klandra.
Jag är själv ett typexempel på en kverulant. Det är få saker som jag är i närheten av lika bra på som på att kverulera. Jag får ofta höra hur cynisk jag är och hur mycket jag klagar på saker och ting.
Min mamma har använt ord som klagomur, neggo (någon sorts förkortning hon hittat på för att vara negativ), cynisk och grinig. inget av dessa ord passar lika bra som kverulant.
Om jag skulle förklara varför jag klagar så mycket kan jag börja med att säga att jag inte ser världen ur ett negativt perspektiv, jag ser den som den är.
Att jag hittar saker att klaga på även i det helt vardagliga livet beror på att det även där finns så mycket saker att klaga på. Bara att till exempel att Hotmail inte går att synkronisera med min smartphone, det är så enkelt att fixa men det blir inte gjort, eller för den delen att Kronans snusdosor inte har något "bjudlock".
Att Stockholms gator inte blir plogade eller sandade snabbare är så klart sopigt, det är klart att det kostar pengar men att laga ett brutet ben kostar också samhället en massa pengar. I fallet med Stockholms gator är det ju skit bakom spakarna och allmän dumhet som är problemet. Varje år blir gatukontoret eller vem det nu är som sköter det där förvånade över att det kommer så mycket snö, "vi har inte maskiner så att det räcker". Lägg av. Köp fler.
Ja ni förstår, det är väl inte mitt fel att samhället är så värdelöst. Att politiker som svarar som Billström här om dagen; "jag kan inte kommentera källor från tredje hand" 19 gånger under samma intervju finns.
Det här är bara några saker som stör och gör att jag faktiskt måste klaga. Listan kan göras betydligt längre.
Det är tur att det finns bra musik som stoppar mig från att gömma mig i ett mörkt rum utan fönster och bara sura hela dagarna. Idag lyssnar jag på Albin Gromers låt från p3 guld igår, tyvärr hittar jag ingen film. Säkerts framträdande var också grymt.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3964&artikel=4306864&play=2863291&playtype=Ljudklipp
fredag 21 januari 2011
Var är min musa?
Detta går käpprätt åt...
Jag behöver en musa som kan ge mig lite inspiration, tvinga mig att ta tag i mitt pluggande och stoppa mig från att precis som idag göra alting, utom det jag borde (alltså plugga). Självklart ska hon också ge mig lite mer än så.
Sökes, en musa:
Hon ska vara minst lika vacker som Möja söderfjärd i solnedgången, hon ska älska att segla och kunna berätta fina berättelser om skärgården. Ett smått maniskt intresse för skidåkning är ett krav, helst ska hon kunna åka på skare med skärande telemarkssväng och knät nere på skidan. Alltså måste hon förmodligen vara norska, men eftersom detta med skärande telemarkssvängar inte är ett krav, kanske det går bra med en svensk tjej.
Dessa egenskaper är väl rätt vanliga och en tjej med dessa kunskaper är rätt lätt att hitta. Men räcker inte, ett intresse för musik och en skivsamling på några hundra skivor är även det viktigt för att inspirera mig tillräckligt så att min skoluppgift kan bli färdig i kväll.
För att inte sålla bort alla kvinnor är det inte ett krav att hon älskar blues och gammal gitarr-rock, men en klar fördel. Ett ingrott hat mot värdelösa 2000-tals remixer av klassiska låtar är däremot ett krav.
En fallenhet för det svenska språket skulle ju så klart vara bra och göra allt mycket enklare, men den lilla detaljen att jag behöver henne genast gör att jag kanske måste spara på några av kraven.
Eftersom det nu börjar mörkna utanför mitt fönster blir jag lite stressad, så du som känner igen dig i beskrivningen, känner någon som passar i den, eller bara känner sig sugen på att skriva en analys av boken Mediekultur och mediesamhälle på ca 6000 tecken hör av dig genast.
Jag behöver en musa som kan ge mig lite inspiration, tvinga mig att ta tag i mitt pluggande och stoppa mig från att precis som idag göra alting, utom det jag borde (alltså plugga). Självklart ska hon också ge mig lite mer än så.
Sökes, en musa:
Hon ska vara minst lika vacker som Möja söderfjärd i solnedgången, hon ska älska att segla och kunna berätta fina berättelser om skärgården. Ett smått maniskt intresse för skidåkning är ett krav, helst ska hon kunna åka på skare med skärande telemarkssväng och knät nere på skidan. Alltså måste hon förmodligen vara norska, men eftersom detta med skärande telemarkssvängar inte är ett krav, kanske det går bra med en svensk tjej.
Dessa egenskaper är väl rätt vanliga och en tjej med dessa kunskaper är rätt lätt att hitta. Men räcker inte, ett intresse för musik och en skivsamling på några hundra skivor är även det viktigt för att inspirera mig tillräckligt så att min skoluppgift kan bli färdig i kväll.
För att inte sålla bort alla kvinnor är det inte ett krav att hon älskar blues och gammal gitarr-rock, men en klar fördel. Ett ingrott hat mot värdelösa 2000-tals remixer av klassiska låtar är däremot ett krav.
En fallenhet för det svenska språket skulle ju så klart vara bra och göra allt mycket enklare, men den lilla detaljen att jag behöver henne genast gör att jag kanske måste spara på några av kraven.
Eftersom det nu börjar mörkna utanför mitt fönster blir jag lite stressad, så du som känner igen dig i beskrivningen, känner någon som passar i den, eller bara känner sig sugen på att skriva en analys av boken Mediekultur och mediesamhälle på ca 6000 tecken hör av dig genast.
Sova är inte alls nyttigt.
Ny dag mer plugg. Mitt sopiga plugghumör under "jullovet" har givit mig massa saker att fylla dagarna med, jag hann knappt fira att min mamma faktiskt fyllde år igår.
Jag åkte dit, gav henne en present och en stor kram, åt en utsökt middag, hällde i mig kaffet och åkte hem för att plugga.
När jag kom hem satte jag mig för att läsa i min sköna fåtölj med fotpall, skulle bara sluta ögonen för att ta mig mod att börja läsa den otroligt spännande boken Mediekultur och mediesamhälle, somnade naturligtvis genast och vaknade när min combo (fick lära mig att jag inte kan använda uttrycket sambo utan att bli klassad som bög när jag var uppe i Åre, ska tydligen använda uttrycket kombo (vet inte om det ska stavas med c eller k, så prövar båda alternativen, det känns fel men ser bättre ut med ett c). Jag vaknade i alla fall när han kom hem runt midnatt, trött som jag var gick jag naturligtvis och la mig i sängen istället.
Efter en natt med alldeles för mycket sömn är jag helt slut idag. Efter sex koppar kaffe börjar jag nu piggna till, tillräckligt för att blogga lite i alla fall, dock utan substans som ni märker. Har ni tur kanske det kommer upp något intressant lite senare under dagen...
Jag åkte dit, gav henne en present och en stor kram, åt en utsökt middag, hällde i mig kaffet och åkte hem för att plugga.
När jag kom hem satte jag mig för att läsa i min sköna fåtölj med fotpall, skulle bara sluta ögonen för att ta mig mod att börja läsa den otroligt spännande boken Mediekultur och mediesamhälle, somnade naturligtvis genast och vaknade när min combo (fick lära mig att jag inte kan använda uttrycket sambo utan att bli klassad som bög när jag var uppe i Åre, ska tydligen använda uttrycket kombo (vet inte om det ska stavas med c eller k, så prövar båda alternativen, det känns fel men ser bättre ut med ett c). Jag vaknade i alla fall när han kom hem runt midnatt, trött som jag var gick jag naturligtvis och la mig i sängen istället.
Efter en natt med alldeles för mycket sömn är jag helt slut idag. Efter sex koppar kaffe börjar jag nu piggna till, tillräckligt för att blogga lite i alla fall, dock utan substans som ni märker. Har ni tur kanske det kommer upp något intressant lite senare under dagen...
måndag 17 januari 2011
Äsch, vi kör ett inlägg om idrottsgalan också
Idrottsgalan var precis som vanligt rätt långtråkig och seg, men trots det svår att slita sig från. Allt som oftast är det väldigt mycket skidor inblandat bland pristagarna, så även i år.
Jag har inget emot skidåkning, i det här fallet "slättförs". Men Henrik Sedin vann Heart Memorial Trophy där bortom Atlanten, det är det finaste priset man kan få som individuell hockeyspelare. Han hamnar på sjunde plats i kampen om Jerringpriset. Hockey är en av våra populäraste sporter.
Zlatan var inte ens nominerad, det var däremot Frida Svensson som tydligen vunnit något kanotguld, men seriöst? hur många i Sverige bryr sig om kanot? Klart att det är imponerande men trots det. Ni som ärligt visste vem Frida Svensson var innan det började snackas om Jerringpriset kan ju få kommentera och berätta för mig.
Det var däremot kul att Therese Alshammar vann priset till slut.
Robin får fyra av fem Viktor som programledare. Per Andersson från Grotesco-gänget får även han fyra av fem Viktor för sin insats. Minuspoäng för att han heter Per Andersson, kommer verkligen aldrig ihåg vad han heter, men rolig är han allt.
Hela galan får faktiskt två Viktor. Brukar aldrig orka mig igenom ett helt program, men nu såg jag faktiskt nästan allt.
Jag har inget emot skidåkning, i det här fallet "slättförs". Men Henrik Sedin vann Heart Memorial Trophy där bortom Atlanten, det är det finaste priset man kan få som individuell hockeyspelare. Han hamnar på sjunde plats i kampen om Jerringpriset. Hockey är en av våra populäraste sporter.
Zlatan var inte ens nominerad, det var däremot Frida Svensson som tydligen vunnit något kanotguld, men seriöst? hur många i Sverige bryr sig om kanot? Klart att det är imponerande men trots det. Ni som ärligt visste vem Frida Svensson var innan det började snackas om Jerringpriset kan ju få kommentera och berätta för mig.
Det var däremot kul att Therese Alshammar vann priset till slut.
Robin får fyra av fem Viktor som programledare. Per Andersson från Grotesco-gänget får även han fyra av fem Viktor för sin insats. Minuspoäng för att han heter Per Andersson, kommer verkligen aldrig ihåg vad han heter, men rolig är han allt.
Hela galan får faktiskt två Viktor. Brukar aldrig orka mig igenom ett helt program, men nu såg jag faktiskt nästan allt.
Pluggflykt och trädkramar
Det var allt för längesedan jag skrev något här, jag vet. Men jag har varit uppe i Åre en sväng och åkt lite skidor. Under veckan har jag släppt allt som har med vardagen att göra och bara levt livet. Det var fantastiskt, nu känner jag att det faktiskt finns lite mer kraft att ta till trots pissvädret här i Stockholm.
Det var en bra vecka, kanske lite dåligt med sol men det var helt okej med snö, speciellt i skogen. Jag var uppe med ett gäng på åtta glada vänner, alla utom en pluggar till civilingenjör. Det låter väl kanske inte som världens skojigaste gäng. Men det pratades trots det väldigt lite om matte, eller vad nu civilingenjörer brukar prata om.
Vi fick fem molniga dagar och en helt fantastisk, efter snöfall hela natten och en vindstilla dag utan ett enda moln på himlen. Det var j*vligt bra skidåkning den dagen om man säger. Jag kom också hem rätt helskinnad denna gång, ett stort blåmärke över knäet, ont i tummen och lite stel ryggen efter att jag testat på livet som trädkramare en förmiddag.
Trots det något gråa vädret är det enda jag saknade under veckan förutom att stanna resten av säsongen en topptur, men det får bli senare i vår.
Dags att plugga igen lite nu, men bjussar på låten som spelades mest under veckan, vet inte varför den spelades så mycket men grym är den.
Det var en bra vecka, kanske lite dåligt med sol men det var helt okej med snö, speciellt i skogen. Jag var uppe med ett gäng på åtta glada vänner, alla utom en pluggar till civilingenjör. Det låter väl kanske inte som världens skojigaste gäng. Men det pratades trots det väldigt lite om matte, eller vad nu civilingenjörer brukar prata om.
Vi fick fem molniga dagar och en helt fantastisk, efter snöfall hela natten och en vindstilla dag utan ett enda moln på himlen. Det var j*vligt bra skidåkning den dagen om man säger. Jag kom också hem rätt helskinnad denna gång, ett stort blåmärke över knäet, ont i tummen och lite stel ryggen efter att jag testat på livet som trädkramare en förmiddag.
Trots det något gråa vädret är det enda jag saknade under veckan förutom att stanna resten av säsongen en topptur, men det får bli senare i vår.
Dags att plugga igen lite nu, men bjussar på låten som spelades mest under veckan, vet inte varför den spelades så mycket men grym är den.
torsdag 6 januari 2011
Jag hade fel...
Ni som läser den här bloggen någorlunda regelbundet såg mitt inlägg om Ipads och surfplattor. Om ni har glömt bort det, så berättade jag om hur onödig och överskattad den är. Efter att nu haft en smartphone ett tag har jag insett hur mycket jag faktiskt vill ha och behöver en surfplatta. Jag avskyr att ha fel och nu verkar det faktiskt som att jag hade det. Trots allt är det fortfarande en lyxprodukt, men oj vad jag vill ha en. Ni som har en smartphone och är trogna användare av framförallt Twitter borde förstå mig. Jag är förvånad över att inte fler kommenterade eller sa emot mig efter det inlägget.
Det var en person som sa emot (tack för det), vars låt Barbra Streissand nu spelas i p3.
Det kan för övrigt vara en av årets mest störande låtar.
Häromdagen gjorde förresten Hoffmaestro en grym cover på Håkan Hellströms fina melodi: Vid protestfabrikens stängsel. Det var i Filip och Fredriks årskrönika som jag ännu inte har sett, men jag ska ta tag i det när jag skrivit klart här.
Det har ju varit väldigt populärt att göra covers i år under och efter Så mycket bättre.
Det har kommit flera bra tolkningar ur det programmet: Lill Babs version av Så klart växer för varje lyssning, Petters versioner av både Dansa din djävul (Thomas Di Leva) och Stockholm i mitt hjärta (Lasse Berghagen) är trevliga. Pluras version av Det är så logiskt (Petter) är så mycket känsla och smärta i att jag får gåshud och ståpäls och allt vad det nu heter.
Läste också ett utdrag ur Alex Schulmans nya roman på hans blogg, kanske lite larvigt men oj vad bra han skriver.
Hoffmaestro - Vid protestfabrikens stängsel:
Det var en person som sa emot (tack för det), vars låt Barbra Streissand nu spelas i p3.
Det kan för övrigt vara en av årets mest störande låtar.
Häromdagen gjorde förresten Hoffmaestro en grym cover på Håkan Hellströms fina melodi: Vid protestfabrikens stängsel. Det var i Filip och Fredriks årskrönika som jag ännu inte har sett, men jag ska ta tag i det när jag skrivit klart här.
Det har ju varit väldigt populärt att göra covers i år under och efter Så mycket bättre.
Det har kommit flera bra tolkningar ur det programmet: Lill Babs version av Så klart växer för varje lyssning, Petters versioner av både Dansa din djävul (Thomas Di Leva) och Stockholm i mitt hjärta (Lasse Berghagen) är trevliga. Pluras version av Det är så logiskt (Petter) är så mycket känsla och smärta i att jag får gåshud och ståpäls och allt vad det nu heter.
Läste också ett utdrag ur Alex Schulmans nya roman på hans blogg, kanske lite larvigt men oj vad bra han skriver.
Hoffmaestro - Vid protestfabrikens stängsel:
tisdag 4 januari 2011
Twittersuport och en liten råtta
Igår klagade jag på HSB:S telefonkö på twitter. Idag fick jag ett meddelande från @hsbistockholm:
@viktorlindevall Hej Viktor! Jag hoppas du fick svar på ditt ärende. Hör av dig igen annars, @hsbisverige, så hjälper vi dig. Maria, HSB.
Det där måste man väl kalla service? trevligt och förvånande var det. Men bara för att de erbjuder hjälp via Twitter kan jag inte förlåta en telefonkö på 35 minuter. Skärpning.
Glöm retromöbler och hemtrevlighet, nya inredningstrenden är tydligen hotellkänsla. Hotellkänsla? det är ju sjukt, vem vill bo i ett sterilt rum utan möbler? sjukhusrummet är väl nästa steg antar jag.
Men det är inte det sjukaste, det är att så många människor kommer att följa trenden, bara för att det är en trend. Vad är grejen med alla dessa trender egentligen? varför ska vi alla se likadana ut? Det har väl i och för sig varit trendigt att just vara olika och unika. Men varför klär sig och möblerar folk som någon annan berättar att de ska göra. Det är helt galet att vi inte har någon egen vilja längre. Det är samma sak när jag skriver här, det handlar om precis samma sak som på i stort sett alla andra bloggar eller radioprogram. Det handlar nog om gemenskap, samma sak som gör snälla men dumma pojkar till fotbollshuliganer eller terrorister.
Jag försöker verkligen hitta på något annat att skriva om, men då krävs inspirationen: om den finns kan jag skriva ett helt blogginlägg om råttan jag såg springa in under Slussen i förmiddags. Det skulle bli en fin liten berättelse om hur han bor, vilka familjeförhållanden han har, var han käkar sin fredagsmiddag och sin söndagsbrunch.
Tror i alla fall att han har många kompisar att hänga med där inne under Slusstorget. Min gissning är att han äter lyxmiddagen uppe på Södra teatern, men då måste han ta risken att råka bli sugen på mat vid soptunnan nedanför trappan upp till Mosebacke, där är det nämligen råttgift utlagt. Han måste stå emot att äta den där goda bruna gamla banan-slatten. Men klarar han sig förbi det hindret och upp till deras soptunnor har han en brakmiddag att ta för sig av. Brunchen kanske han avnjuter vid Eken bar i Hiltonhotellet, där har han också en trevlig utsikt som hans date kanske uppskattar.
Hörde den här låten från i somras igår på radion, väldigt bra faktiskt
@viktorlindevall Hej Viktor! Jag hoppas du fick svar på ditt ärende. Hör av dig igen annars, @hsbisverige, så hjälper vi dig. Maria, HSB.
Det där måste man väl kalla service? trevligt och förvånande var det. Men bara för att de erbjuder hjälp via Twitter kan jag inte förlåta en telefonkö på 35 minuter. Skärpning.
Glöm retromöbler och hemtrevlighet, nya inredningstrenden är tydligen hotellkänsla. Hotellkänsla? det är ju sjukt, vem vill bo i ett sterilt rum utan möbler? sjukhusrummet är väl nästa steg antar jag.
Men det är inte det sjukaste, det är att så många människor kommer att följa trenden, bara för att det är en trend. Vad är grejen med alla dessa trender egentligen? varför ska vi alla se likadana ut? Det har väl i och för sig varit trendigt att just vara olika och unika. Men varför klär sig och möblerar folk som någon annan berättar att de ska göra. Det är helt galet att vi inte har någon egen vilja längre. Det är samma sak när jag skriver här, det handlar om precis samma sak som på i stort sett alla andra bloggar eller radioprogram. Det handlar nog om gemenskap, samma sak som gör snälla men dumma pojkar till fotbollshuliganer eller terrorister.
Jag försöker verkligen hitta på något annat att skriva om, men då krävs inspirationen: om den finns kan jag skriva ett helt blogginlägg om råttan jag såg springa in under Slussen i förmiddags. Det skulle bli en fin liten berättelse om hur han bor, vilka familjeförhållanden han har, var han käkar sin fredagsmiddag och sin söndagsbrunch.
Tror i alla fall att han har många kompisar att hänga med där inne under Slusstorget. Min gissning är att han äter lyxmiddagen uppe på Södra teatern, men då måste han ta risken att råka bli sugen på mat vid soptunnan nedanför trappan upp till Mosebacke, där är det nämligen råttgift utlagt. Han måste stå emot att äta den där goda bruna gamla banan-slatten. Men klarar han sig förbi det hindret och upp till deras soptunnor har han en brakmiddag att ta för sig av. Brunchen kanske han avnjuter vid Eken bar i Hiltonhotellet, där har han också en trevlig utsikt som hans date kanske uppskattar.
Hörde den här låten från i somras igår på radion, väldigt bra faktiskt
måndag 3 januari 2011
Marcus Birro, Virtanen och radiomongon
Nu var det längesedan jag skrev något igen. Det är inte av lathet som det varit så dåligt med uppdateringar. Det är på grund av dålig inspiration och mina egna krav på att det i alla fall ska finnas någon substans i mina inlägg. Idag läste jag två rätt bra och intressanta krönikor. Länkar nederst.
Marcus Birro skrev en känslosam och intressant text om fotboll, supportrar och huliganer. Det ligger mycket i det han skriver. Han är en klok man ibland. Läs den, speciellt ni som är intresserade av fotboll.
En av mina absoluta favoritkrönikörer: Fredrik Virtanen, har återigen prickat in en skojig vinkel; när polletten trillar ner. Att Jimi Hendrix också nämns ökar genast mitt intresse.
http://fotboll.expressen.se/nyheter/1.2276240/birro-lat-gora-2011-till-ett-hjartformat-tifo
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/fredrikvirtanen/article8360040.ab
Nog med lästips. Senaste dagarna har jag lyssnat på Filip Hammar och Fredrik Wikingsons podcast. Visst har de skojiga och intressanta diskussioner men oj vilka översittarfasoner de har ibland. De pratar om the Beatles och känner sig skyldiga att berätta vilka det är och att de var ett engelskt popband. Okej, jag är också cynisk och tror att den största delen av de svenska ungdomarna är okunniga och korkade men the Beatles behöver ingen presentation. Beatles är bara ett exempel där de tror att lyssnaren inte förstår.
Att de också pratar för snabbt och i munnen på varandra från första stund, dessutom över länk gör det ju inte bättre. Men trots detta lyssnar jag, skrattar och tycker det är rätt bra. Programmet bygger också mestadels på skvaller som sällan intresserar mig nämnvärt. Jag förstår inte varför jag ens lyssnar. Det finns betydligt bättre radioprogram att lyssna på, tankesmedjan i p3 till exempel.
Efter en hel förmiddag i telefonkö är jag på sågningshumör. Jag skulle ringa till HSB eftersom jag inte fått någon faktura på hyran. Jag väntade i 35 minuter på att få prata med någon. Det första jag gjorde när jag kom fram, var att skälla ut den stackars tjejen i andra änden av linjen. Efter att hon lugnat ner mig lite grann berättade hon om varför problemet uppkommit, och bad om min mailadress för att skicka mig fakturan. Nu råkar mina mailadresser vara väldigt lika varandra, jag blandade ihop dem och gav henne naturligtvis en cocktail av de två adresserna. Var lagom förbannad när jag insåg det.
Filip och Fredrik är förresten ett programledarpar som hållit ihop en hel radda år. De har gjort låg humor och skvallrat om kändisar först på fyran och sedan några år på femman.
Tack för att ni lyssnat.
Det var längesen ni fick ett musiktips, här kommer ett:
Marcus Birro skrev en känslosam och intressant text om fotboll, supportrar och huliganer. Det ligger mycket i det han skriver. Han är en klok man ibland. Läs den, speciellt ni som är intresserade av fotboll.
En av mina absoluta favoritkrönikörer: Fredrik Virtanen, har återigen prickat in en skojig vinkel; när polletten trillar ner. Att Jimi Hendrix också nämns ökar genast mitt intresse.
http://fotboll.expressen.se/nyheter/1.2276240/birro-lat-gora-2011-till-ett-hjartformat-tifo
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/fredrikvirtanen/article8360040.ab
Nog med lästips. Senaste dagarna har jag lyssnat på Filip Hammar och Fredrik Wikingsons podcast. Visst har de skojiga och intressanta diskussioner men oj vilka översittarfasoner de har ibland. De pratar om the Beatles och känner sig skyldiga att berätta vilka det är och att de var ett engelskt popband. Okej, jag är också cynisk och tror att den största delen av de svenska ungdomarna är okunniga och korkade men the Beatles behöver ingen presentation. Beatles är bara ett exempel där de tror att lyssnaren inte förstår.
Att de också pratar för snabbt och i munnen på varandra från första stund, dessutom över länk gör det ju inte bättre. Men trots detta lyssnar jag, skrattar och tycker det är rätt bra. Programmet bygger också mestadels på skvaller som sällan intresserar mig nämnvärt. Jag förstår inte varför jag ens lyssnar. Det finns betydligt bättre radioprogram att lyssna på, tankesmedjan i p3 till exempel.
Efter en hel förmiddag i telefonkö är jag på sågningshumör. Jag skulle ringa till HSB eftersom jag inte fått någon faktura på hyran. Jag väntade i 35 minuter på att få prata med någon. Det första jag gjorde när jag kom fram, var att skälla ut den stackars tjejen i andra änden av linjen. Efter att hon lugnat ner mig lite grann berättade hon om varför problemet uppkommit, och bad om min mailadress för att skicka mig fakturan. Nu råkar mina mailadresser vara väldigt lika varandra, jag blandade ihop dem och gav henne naturligtvis en cocktail av de två adresserna. Var lagom förbannad när jag insåg det.
Filip och Fredrik är förresten ett programledarpar som hållit ihop en hel radda år. De har gjort låg humor och skvallrat om kändisar först på fyran och sedan några år på femman.
Tack för att ni lyssnat.
Det var längesen ni fick ett musiktips, här kommer ett:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)