Almedalen från andra sidan.

Klockan är ungefär halv nio. Det är tisdag morgon. Solen skiner och jag är tvungen att ta av mig jackan. Centrumet har inte öppnat ännu men på pizzerians uteservering sitter några gubbar och dricker kaffe. Det borde finnas något lite mysigare kafé som har öppet tänker jag. När jag går igenom porten i ringmuren känner jag draget från historiens berömda vingslag. En bit ner på den kullerstensbelagda gatan hittar jag så ett fik som har öppet. Kärleken heter det, min kärlek har precis släppt av mig vid Öster centrum utanför Österport och är nu på väg till sitt jobb.

Hon har utrustat mig med en utriven karta över Visby. På kartan har hon ritat ut kryss och skrivit saker som: ”Utsikt”, ”affärer” och ”Annas fik”. Med kameran nonchalant slängd över axeln och stärkt av en skvätt kaffe går jag vidare nerför den folktomma gatan. Jag beslutar mig för att börja med utsiktsplatsen. Med en fantastisk vy över staden och en ensam Gotland runt båt vid horisonten sätter jag mig på en parkbänk och njuter av livet en stund.

Mitt nästa mål är botaniska trädgården i utkanten av staden. På vägen dit kommer jag fram till att Visby inte är en optimal stad att åka skateboard i – tur att det inte var tanken med besöket. Det tar mig ungefär tjugo minuter att gå Fiskargränd, en gränd på kanske 100 meter. Det är så otroligt mycket vackra blommor att fota. Ljuset är dessutom perfekt och jag har inte det minsta bråttom.

Väl framme i ”Botan” som det tydligen kallas, tittar jag lite på blommorna och knäpper så klart några bilder. När jag har tröttnat på det ser jag en solig bänk. På en skylt står det något i stil med: ”platsen upplåts ibland till vigslar eller liknande, var god att respektera detta.” Jag tittar mig omkring och ser varken brudpar eller ”liknande” och slår mig följaktligen ner på bänken för att läsa lite i min ”semesterpocket”.

Efter denna avslappnade förmiddag känner jag att det är dags att aktivera mig lite grand, jag ska dessutom luncha med mamma som är i Almedalen för att jobba. Vi ska mötas vid kruttornet klockan kvart i tolv och nu är klockan elva. Bra, tänker jag, då kan jag kanske kika förbi Spektaklet runt Donners plats innan dess. Men jag hinner knappt ens gå in på Strandgatan innan jag får lättare panikkänslor och känner den enorma hetsen i hela kroppen. Så många stressade människor på en så liten yta, rikligt kryddat med tv-kameror, mikrofoner och reklamskyltar. Nej fy, jag vänder på klacken och tar några raska steg för att ”komma bort ifrån hela skiten” för att citera en gammal Gyllene tider låt. Mitt i min vilda flykt hör jag några Visbybor prata ”de, tror att hela stan är en enda stor konferensanläggning” ”ja, usch”.

När jag sedan går förbi campingen och ser att tv 4 har reserverat halva campingen för ”Mitt kök” så ”lägger jag en pizza och går ut”.

I ”Botan” sätter jag mig sedan i ett skuggigt hörn och läser vidare i min bok i väntan på att min kärlek ska sluta jobbet så att vi kan avsluta dagen med en trevlig middag.

Fullständig torka på skrivandet. Men kolla gärna min nya fotoblogg: viktorsokerfinljuset.blogspot.com

Bloggen ja!

Hallå!

Det går rykten om att jag fått en ny läsare. Vilket ju är helt fantastiskt. För att fira denna världshändelse så tänkte jag först skriva något kul här och sedan äta fredagsmiddag bestående av pastarester och ett glas vatten. Lyxigt va?

Det stora problemet är att jag just inte har någonting vettigt att säga till er.

Jag har varit duktig i dag och ringt diverse myndigheter och liknande utan att tappa besinningen fullständigt. Skällde bara ut en stackars sjuksköterska efter tre felkopplingar. Lätt ångerfull över detta. Men efter att ha pratat med både CSN och If försäkringar är det inte lätt när koffeinomloppet börjar bli fyllt med blod.

Det är få saker jag avskyr så mycket som telefonköer. De är nästan lika störande som hemsidor där man ska "sköta sina ärenden online" och all-tid blir tvungen att leta tio minuter på hemsidan efter kontaktuppgifter – dessa uppgifter som företagen inte alls vill dela med sig av – och sen ringa och hamna i den ovärdiga telefonkön igen.

Vårsågoda för denna oumbärliga information!