Var ute och promenerade hemma i Henkan idag och blir förundrad över alla stängsel. De är överallt och stoppar mina trevliga promenadstråk nere vid vattnet. Dessutom satte de i somras upp ett stängsel som gör min promenad till bussen typ 500 meter längre eller rena bergsklättringen. Det blir oftast bergsklättringen. Väldigt sugen på att låna en bultsax och göra något åt det hela. Men eftersom jag tyvärr (i många fall är det tyvärr) är en laglydig människa kommer jag inte att göra det.
Nere vid vattnet har någon redan klippt sönder ett av stängslen. Det som förstör min busspromenad var tidigare sönderklippt men nu är det lagat.
Ni hör ju själva, jag är oinspirerad. Vem har så lite att säga så att han börjar prata om stängsel. Men dessa triviala i-landsproblem är ofta i vägen och stör mig något oerhört. Varje morgon halkar jag runt i snömodden och svär över vägverkets vägunderhållning eller över sena pendeltåg. Tänk på barnen i Afrika sägs det. De har ingen snö som lamslår städerna. Det är naturligtvis tråkigt att det är så mycket orättvisor i världen men det stör inte mig alls lika mycket.
Jag är i alla fall inte ensam om att inte ha något vettigt att skriva om. Södermalmsnytt skriver om Rundpingis, Ljusnan går ut på facebook och ber om tips. De har nog tröttnat på att skriva om snöovädret.
Nu ska jag nog svära lite över hur mycket skit som sänds på tv.
onsdag 29 december 2010
tisdag 28 december 2010
Årskrönika
Om man skulle ta och skriva den där årskrönikan nu. Jag gör ett försök.
Efter den enorma mängden tips jag fått från er läsare så blir det ju enkelt. Om ni lät bli på grund av den kloka anonyma läsarens kommentar är ni förlåtna.
Det här året har varit annorlunda nu när jag har börjat att plugga. Det är lärorikt (förhoppningsvis, det är lite av grundbulten i fenomenet, utbildning). Men det bästa på året har nog trots allt varit min praktik på Ljusnan. Det var lärorikt och roligt, det var också tydligt att det är det här jag vill hålla på med när jag blir stor.
2010 har varit ett fantastiskt svenskt musikår: Robyn har släppt en grym trilogi av mini-album i Body Talk. Hon har också blivit stor, eller man kanske ska säga större i USA. Daniel Adams Ray har släppt ett riktigt bra debutalbum. Adams Rays gamla vapendragare från Snook; Oskar Linnros har även han släppt ett bejublat debutalbum och gått och blivit nästan folkkär på kuppen. Säkert har släppt ännu ett mörkt, vackert och bra album. Med det albumet har hon klivit ännu några steg upp på min artiststege. Petter har även han släppt ett album, jag ska erkänna att jag inte lyssnat så mycket på det, men bra och svängigt är det. En annan gammal favorit, Stefan Sundström har också han släppt en grym skiva som fått alldeles för lite ”credd”. Kolla in den.
Nej ni behöver inte vara oroliga jag har inte glömt honom, allas våran Håkan Hellström. Med 2 steg från paradise har han klivit in bland de riktigt stora svenska rockmusikanterna. Om han inte redan är större än Lundell så är han alla gånger det snart. Ulf Lundell kämpade förresten ut en bra spelning på Gröna Lund ur den gamla slitna halsen i somras.
Årets svenska låtar (omöjligt att välja en eller vilken som är bäst):
Gubben i lådan - Daniel Adams Ray: bra text, bra refräng och bra melodi.
Dancing on my own - Robyn: svängig, superhit och en bra människa vid micken.
Fredrik - Säkert: fantastiskt bra text som vanligt när Annika Norlin håller i pennan.
Från och med du – Oskar Linnros: given, (räcker så).
Dansa din Djävul – Petter tolkar Di Leva, tungt!
Du gör min dag – Petter feat Magnus Carlsson, lite bortglömd tycker jag, skönt att höra den på så mycket bättre med Plura vid Petters sida.
Shelley och saknade te havs – Håkan Hellström
Måste stanna någonstans. Kan rabbla på ett tag till, skicka ett mail om någon vill ha fler…
Naturligtvis borde ju Septembers version av Mikrofonkåt vara med också, men det är inte riktigt min typ av musik. Årets Album kan jag nog ändå bestämma mig för ett enda. Såklart är det: 2 steg från paradise, motivering ovan.
Det har varit mycket svenskt i mina hörlurar i år, men finns en del bra annat också. Neil Youngs nya platta är till exempel blytung. Robert Plants album Band of joy, med just Band of joy vid sin sida är en annan väldigt bra skiva från 2010.
En vän rekommenderade the Nationals nya platta High Violet för bara någon vecka sedan, den är riktigt bra och har snurrat några varv i skivspelaren sedan dess.
2010 var också året då jag upptäckte det galet hårda bandet the Baboon show. Första gången jag såg dem i våras blåste de nästan taket av Mosebacke och jag blev hänförd på riktigt. Jag hann se dem en gång till på deras releasefest på Strand. Nu hade jag lite förväntningar men de uppfylldes och lämnade bara en önskan om att de skulle köra några extranummer till.
Ett annat skojigt band som jag i och för sig upptäckte förra året är Little Marbles, det består av två söta energiknippen som förgrundsfigurer med ett samspelt band bakom sig. Anledningen till att de får vara med är att deras musik spelats rätt flitigt på p3 i år. Kul.
Efter den enorma mängden tips jag fått från er läsare så blir det ju enkelt. Om ni lät bli på grund av den kloka anonyma läsarens kommentar är ni förlåtna.
Det här året har varit annorlunda nu när jag har börjat att plugga. Det är lärorikt (förhoppningsvis, det är lite av grundbulten i fenomenet, utbildning). Men det bästa på året har nog trots allt varit min praktik på Ljusnan. Det var lärorikt och roligt, det var också tydligt att det är det här jag vill hålla på med när jag blir stor.
2010 har varit ett fantastiskt svenskt musikår: Robyn har släppt en grym trilogi av mini-album i Body Talk. Hon har också blivit stor, eller man kanske ska säga större i USA. Daniel Adams Ray har släppt ett riktigt bra debutalbum. Adams Rays gamla vapendragare från Snook; Oskar Linnros har även han släppt ett bejublat debutalbum och gått och blivit nästan folkkär på kuppen. Säkert har släppt ännu ett mörkt, vackert och bra album. Med det albumet har hon klivit ännu några steg upp på min artiststege. Petter har även han släppt ett album, jag ska erkänna att jag inte lyssnat så mycket på det, men bra och svängigt är det. En annan gammal favorit, Stefan Sundström har också han släppt en grym skiva som fått alldeles för lite ”credd”. Kolla in den.
Nej ni behöver inte vara oroliga jag har inte glömt honom, allas våran Håkan Hellström. Med 2 steg från paradise har han klivit in bland de riktigt stora svenska rockmusikanterna. Om han inte redan är större än Lundell så är han alla gånger det snart. Ulf Lundell kämpade förresten ut en bra spelning på Gröna Lund ur den gamla slitna halsen i somras.
Årets svenska låtar (omöjligt att välja en eller vilken som är bäst):
Gubben i lådan - Daniel Adams Ray: bra text, bra refräng och bra melodi.
Dancing on my own - Robyn: svängig, superhit och en bra människa vid micken.
Fredrik - Säkert: fantastiskt bra text som vanligt när Annika Norlin håller i pennan.
Från och med du – Oskar Linnros: given, (räcker så).
Dansa din Djävul – Petter tolkar Di Leva, tungt!
Du gör min dag – Petter feat Magnus Carlsson, lite bortglömd tycker jag, skönt att höra den på så mycket bättre med Plura vid Petters sida.
Shelley och saknade te havs – Håkan Hellström
Måste stanna någonstans. Kan rabbla på ett tag till, skicka ett mail om någon vill ha fler…
Naturligtvis borde ju Septembers version av Mikrofonkåt vara med också, men det är inte riktigt min typ av musik. Årets Album kan jag nog ändå bestämma mig för ett enda. Såklart är det: 2 steg från paradise, motivering ovan.
Det har varit mycket svenskt i mina hörlurar i år, men finns en del bra annat också. Neil Youngs nya platta är till exempel blytung. Robert Plants album Band of joy, med just Band of joy vid sin sida är en annan väldigt bra skiva från 2010.
En vän rekommenderade the Nationals nya platta High Violet för bara någon vecka sedan, den är riktigt bra och har snurrat några varv i skivspelaren sedan dess.
2010 var också året då jag upptäckte det galet hårda bandet the Baboon show. Första gången jag såg dem i våras blåste de nästan taket av Mosebacke och jag blev hänförd på riktigt. Jag hann se dem en gång till på deras releasefest på Strand. Nu hade jag lite förväntningar men de uppfylldes och lämnade bara en önskan om att de skulle köra några extranummer till.
Ett annat skojigt band som jag i och för sig upptäckte förra året är Little Marbles, det består av två söta energiknippen som förgrundsfigurer med ett samspelt band bakom sig. Anledningen till att de får vara med är att deras musik spelats rätt flitigt på p3 i år. Kul.
onsdag 22 december 2010
Fyndig rubrik
I jultid ska man ha frågelåda på bloggen säger Ebba von Sydow. Just därför tänker inte jag ha det. Det kan ju tyckas vara roligt, men å andra sidan är inte det här en vanlig tråkig blogg om klänningar och annat tjafs. På Viktor söker sanningen är det ju bara kreativa, träffsäkra, smarta och roliga krönikor, kolumner och essäer.
Nu skulle jag kunna skriva en krönika om julfirande och tvånget att träffa släkt, äta massa mat, jag skulle varna er för sillspadet (det kan ge en grav huvudvärk dagen efter) och så vidare. Men det är så uttjatat och trist att jag hoppar över det. Dessutom skrev Patrik Martinsson om det här på VSS.
Jag håller på och jobbar på årskrönikan och tänker att ni kanske kan tipsa om vilka låtar som varit bäst, album, serier och sånt, så att jag inte glömmer något.
Hoppas också att alla gillade Patriks julkrönika. Om det är någon annan som är sugen på att skriva något här är det bara att dra iväg ett mail.
Lite gammal härlig 90-tals gittarmangel bjussar jag på idag:
Nu skulle jag kunna skriva en krönika om julfirande och tvånget att träffa släkt, äta massa mat, jag skulle varna er för sillspadet (det kan ge en grav huvudvärk dagen efter) och så vidare. Men det är så uttjatat och trist att jag hoppar över det. Dessutom skrev Patrik Martinsson om det här på VSS.
Jag håller på och jobbar på årskrönikan och tänker att ni kanske kan tipsa om vilka låtar som varit bäst, album, serier och sånt, så att jag inte glömmer något.
Hoppas också att alla gillade Patriks julkrönika. Om det är någon annan som är sugen på att skriva något här är det bara att dra iväg ett mail.
Lite gammal härlig 90-tals gittarmangel bjussar jag på idag:
måndag 20 december 2010
Gästkrönika om julen
Man ser dagligen små julhälsningar i sociala medier som facebook och twitter. Detta är i min mening mycket trevligt och man fylls av den där odefinierbara känslan som smyger sig på när julen är på intåg. Men det finns undantag då jag känner att det uppkopplade jaget har gått till överdrift. Julkort till exempel.
Här om dagen då jag öppnade facebook fick jag ett litet meddelande som poppade upp där en bekant klippt in sitt ansikte i en bild av en snögubbe. Under bilden stod det “GOD JUL & GOTT NYTT ÅR ÖNSKAR XXXXX”, och det första jag känner är ilska. Ilska över att något så traditionellt som ett julkort har digitaliserats. Och nu tänker ni säkerligen att jag är en bakåtsträvande ortodox man med dåligt omdöme om vilka strider han ska ta. Men i det här fallet ser jag det helt enkelt som att man gjort ett övertramp på en tradition.
Även om det är upprörande så finns det ju självklart viktigare saker att tänka på i dessa tider: Vilka julklappar ska jag köpa? När ska jag hinna göra julmaten? Ska vi hoppa spriten i jul? Detta är några av frågorna som vanliga människor ställer sig dagarna innan jul. De är säkerligen befogade.
Enligt mig måste herr och fru Svensson lägga upp ett schema för att hinna allt de ska göra innan jul. Dels för att kunna prioritera rätt och dels för att få en del av julefridskakan. För att hinna njuta av julen och allt den för med sig så måste det planeras in tid då man kan vara för sig själv. Det behöver inte vara mer än att sätta sig en stund med en god bok eller att lägga sig och vila. Det spelar egentligen ingen roll vad man gör, bara man mår bra av det.
Och det där med spriten på julbordet är ju inte nödvändigt. Visst, det kanske känns som en sån där svenskhetsgrej att ta en nubbe till sillen. Men å andra sidan så är ändå julen något fantastiskt för barnen. Låt barnen få uppleva en sprakande jul som de kan minnas när de själva får barn. Istället för minnet av en konstig tomte som luktar sprit och spyr i hallen på vägen ut.
En annan sak som kan vara bra nu i slutet av året är att leva för stunden. Är det julafton så ska du inte gå runt och känna ångest för huruvida du ska hinna köpa skumpa och raketer till nyår. Det är helt irrelevant för just den stunden. Passa istället på att göra något bra av tillfället. Skapa ett minne för livet. Ett förslag är att hetsäta pepparkakor och shota julmust ur fula polska glas.
Ni har väl hört att regeringen lade fram ett förslag som innebär att det ska ske en granskning av det som sänds i de olika public service tjänsterna. Det är i min mening helt fantastiskt korkat. Ett eller flera medium ska inte behöva rätta sig efter en statlig pekpinne. Även om vissa saker som sänds är helt idiotiska så anser jag att det är viktigt att hålla farbror Reinfeldts censurerande fingrar borta från svenska medier. Annars vet man inte hur det ser ut om tio år. Kanske har då den tredje statsmakten stupat.
PATRIK MARTINSSON
Snorunge och Eldkvarn
Hej på er.
Jag har varit sjuk och därför inte orkat med att skriva något, men nu börjar jag tack och lov bli frisk.
Det var nästan exakt ett år sedan jag var sjuk på riktigt sist. Småförkylningar är så vanligt att de inte räknas.
Jag hade glömt bort hur tråkigt det är att vara sjuk. Man är ensam, eller jag brukar vara det i alla fall. När man ligger hemma missar man också en massa roliga företeelser. Jag var sjuk redan i fredags när Eldkvarn spelade, om ni inte provat själva kan jag meddela att det inte alls är kul med spelningar när man har feber. Men vad gör man, var tvungen att se Eldkvarn nu, när jag efter två års misslyckade försök med att komma ihåg att köpa biljetter innan de tar slut, äntligen lyckats med den bedriften.
Det var varmt, dåligt med luft, inget te att dricka för den trötta halsen, hög volym och alldeles alldeles underbart bra. Plura var pigg som attan och flummade på glatt i sina mellansnack. Carla spelade på bra på sin gitarr och Tony (basisten) ser ut som Ted i Scrubs och skänker därför mycket glädje. Det enda som eventuellt skulle gå att klaga på var att de aldrig riktigt rockade loss, det var bra fart på Kungarna från Broadway och Fulla för kärlekens skull. Det är trots allt för sina ballader Eldkvarn är mest uppskattade.
Trots att det var en grym konsert, var det en pärs och jag gick hem från Södra teatern innan de medelålders paren (som utgjorde den överlägset största delen av publiken) ens hade börjat fundera på om det är deras sista glas vin de nu sippar på.
Jag gick hem vid halv tio-tiden och har i stort sett sovit sedan dess. Enda undantagen från halvslummern har varit för att äta apelsiner, mandariner, dricka äckliga brustabletter med C-vitmanin och te med honung. Har även försökt äta vitlök, jag går på alla tokiga husmorstrick, har ni något annat mot förkylning är jag öppen för förslag.
Tankesmedjan i p3 i bakgrunden, tror det var Liv Strömquist:
"När Assange skulle ligga med tjejen undrade hon varför han inte ville använda kondom?
Julian:
- Jag gillar att läcka".
Jag har varit sjuk och därför inte orkat med att skriva något, men nu börjar jag tack och lov bli frisk.
Det var nästan exakt ett år sedan jag var sjuk på riktigt sist. Småförkylningar är så vanligt att de inte räknas.
Jag hade glömt bort hur tråkigt det är att vara sjuk. Man är ensam, eller jag brukar vara det i alla fall. När man ligger hemma missar man också en massa roliga företeelser. Jag var sjuk redan i fredags när Eldkvarn spelade, om ni inte provat själva kan jag meddela att det inte alls är kul med spelningar när man har feber. Men vad gör man, var tvungen att se Eldkvarn nu, när jag efter två års misslyckade försök med att komma ihåg att köpa biljetter innan de tar slut, äntligen lyckats med den bedriften.
Det var varmt, dåligt med luft, inget te att dricka för den trötta halsen, hög volym och alldeles alldeles underbart bra. Plura var pigg som attan och flummade på glatt i sina mellansnack. Carla spelade på bra på sin gitarr och Tony (basisten) ser ut som Ted i Scrubs och skänker därför mycket glädje. Det enda som eventuellt skulle gå att klaga på var att de aldrig riktigt rockade loss, det var bra fart på Kungarna från Broadway och Fulla för kärlekens skull. Det är trots allt för sina ballader Eldkvarn är mest uppskattade.
Trots att det var en grym konsert, var det en pärs och jag gick hem från Södra teatern innan de medelålders paren (som utgjorde den överlägset största delen av publiken) ens hade börjat fundera på om det är deras sista glas vin de nu sippar på.
Jag gick hem vid halv tio-tiden och har i stort sett sovit sedan dess. Enda undantagen från halvslummern har varit för att äta apelsiner, mandariner, dricka äckliga brustabletter med C-vitmanin och te med honung. Har även försökt äta vitlök, jag går på alla tokiga husmorstrick, har ni något annat mot förkylning är jag öppen för förslag.
Tankesmedjan i p3 i bakgrunden, tror det var Liv Strömquist:
"När Assange skulle ligga med tjejen undrade hon varför han inte ville använda kondom?
Julian:
- Jag gillar att läcka".
fredag 17 december 2010
Svt och korruption?
Läste i DN i morse om hur regeringen har tillsatt en myndighet som ska förhandsgranska programmen som ska sändas i Svt. Det är ännu ett steg mot en mer korrupt mediesituation. Det minskas på vad som ska vara offentligt från myndigheterna, allt mer blir belagt med sekretess och nu ska det i stort sett införas censur. Vart är samhället på väg egentligen? det är oroande, om detta fortsätter har vi det som i Berlussconis Italien om några år.
Jag kan tycka att Svt borde fundera mer på vad de sänder för program. Det är logiskt att de vill satsa lite mer på den lite yngre publiken som inte tittar på Svt i samma utsträckning som de äldre generationerna. Bara för att de måste satsa på den yngre genrationen får de inte glömma den äldre målgruppen.
Att sända ung och bortskämd som hör hemma i Tv3 eller någon annan reklamkanal är pinsamt. Nästa år ska de börja sända ett program som ska heta född 2010 eller något liknande, vad programmet heter är inte relevant. Det som är intressant och sjukt är vad det ska handla om: Det ska följa tio familjer som fått barn i år. Makabert nog börjar det redan på bb och filmteamet ska följa barnet tills det fyller femton år.
Jag vet inte vad ni tycker, men min gissning är ju inte att det kommer att bli succé bland oss gamla vana Svt-tittare som förväntar oss en någorlunda seriös och intressant tablå.
Nog om det. I kväll ska jag på Södra teatern och kolla in Plura och hans Eldkvarn, min förhoppning är ett gästspel från Petter eller ännu hellre Thomas Di Leva. Recension kommer imorgon.
Trevlig helg på er.
Jag kan tycka att Svt borde fundera mer på vad de sänder för program. Det är logiskt att de vill satsa lite mer på den lite yngre publiken som inte tittar på Svt i samma utsträckning som de äldre generationerna. Bara för att de måste satsa på den yngre genrationen får de inte glömma den äldre målgruppen.
Att sända ung och bortskämd som hör hemma i Tv3 eller någon annan reklamkanal är pinsamt. Nästa år ska de börja sända ett program som ska heta född 2010 eller något liknande, vad programmet heter är inte relevant. Det som är intressant och sjukt är vad det ska handla om: Det ska följa tio familjer som fått barn i år. Makabert nog börjar det redan på bb och filmteamet ska följa barnet tills det fyller femton år.
Jag vet inte vad ni tycker, men min gissning är ju inte att det kommer att bli succé bland oss gamla vana Svt-tittare som förväntar oss en någorlunda seriös och intressant tablå.
Nog om det. I kväll ska jag på Södra teatern och kolla in Plura och hans Eldkvarn, min förhoppning är ett gästspel från Petter eller ännu hellre Thomas Di Leva. Recension kommer imorgon.
Trevlig helg på er.
torsdag 16 december 2010
Musikhjälpen, min kärlek till Nour och lite om Assange
Musikhjälpen i p3 kommer att göra så att jag bommar min tenta till helgen och att min släkt och mina vänner inte får några julklappar.
Jag lyssnar i stort sett dygnet runt, hinner varken sova eller plugga ordentligt.
Hur ska man kunna plugga när man hör Vackra och härliga Nour El-Refais glada "lundska", för att inte tala om när man kan se henne på tv:n.
För en stund sedan ringde Katla från Mammas nya kille in till glasburen och skänkte sin gamla vinflaska. Det är trist att vara fattig student ibland, skulle gärna införskaffa både vinflaskan och Lilla Al-Fadjis träningsjacka.
Katla ringer igen, jag får inte ens blogga ifred. Vad är detta?
Julian Assange har förresten släppts mot borgen nu. Många jublar.
Även fast jag tidigare skrivit om vilket bra jobb han gör, vet jag inte om jag tycker det är så bra att han blir släppt. Jag tycker inte om grejen att släppa folk mot borgen, speciellt inte om de är misstänkta för våldtäkt eller andra våldsbrott. Det spelar ingen roll att det mycket väl kan vara så att det är USA som iscensatt anklagelserna om våldtäkt. Han är fortfarande misstänkt för brott.
Det ryktas om att det kommer ett gästinlägg här inom den närmsta tiden.
under tiden som ni väntar så kan jag glädjande meddela att Jerry Seinfeld kommer till Sverige nästa sommar.
Jag lyssnar i stort sett dygnet runt, hinner varken sova eller plugga ordentligt.
Hur ska man kunna plugga när man hör Vackra och härliga Nour El-Refais glada "lundska", för att inte tala om när man kan se henne på tv:n.
För en stund sedan ringde Katla från Mammas nya kille in till glasburen och skänkte sin gamla vinflaska. Det är trist att vara fattig student ibland, skulle gärna införskaffa både vinflaskan och Lilla Al-Fadjis träningsjacka.
Katla ringer igen, jag får inte ens blogga ifred. Vad är detta?
Julian Assange har förresten släppts mot borgen nu. Många jublar.
Även fast jag tidigare skrivit om vilket bra jobb han gör, vet jag inte om jag tycker det är så bra att han blir släppt. Jag tycker inte om grejen att släppa folk mot borgen, speciellt inte om de är misstänkta för våldtäkt eller andra våldsbrott. Det spelar ingen roll att det mycket väl kan vara så att det är USA som iscensatt anklagelserna om våldtäkt. Han är fortfarande misstänkt för brott.
Det ryktas om att det kommer ett gästinlägg här inom den närmsta tiden.
under tiden som ni väntar så kan jag glädjande meddela att Jerry Seinfeld kommer till Sverige nästa sommar.
onsdag 15 december 2010
Facebook och dumskallar
Vad ska jag skriva om idag nu då? vet att ni väntar på dagens kåserande.
Efter att ha åkt pendeln till Älvsjö för att där hoppa på ersättningsbussar till skolan idag, har jag ju en del att säga om SL. Men det var visst en olycka i Huddinge, det är ju faktiskt svårt för SL att göra något åt. Men ett par till extrabussar hade ju varit på sin plats.
Jag orkar dock inte skriva om kollektivtrafiken, lite uttjatat om man säger.
När jag nu surfar runt lite hittar jag dock något lite spännande på Aftonbladet.se, en artikel som handlar om några puckon som våldtagit en tjej och sen skrivit om det på Facebook. Polisen kunde då spåra gärningsmännen. De hade också spelat in våldtäkten på en mobiltelefon.
Hur kan man vara så dum i huvudet att man våldtar, men inte nog med det utan också är så korkad att man skriver om det på internet, och dessutom på det absolut mest kända sociala mediet i Sverige.
Stör mig även allmänt på hur folk använder sig av Facebook. Man läser statusrader som: "Nös precis", "jag är kissnödig", "kissat nu och är inte längre kissnödig". Ja, ni förstår grejen.
En annan sak jag stör mig på är alla "invites" till olika saker, det är säkert praktiskt och bra ibland, men jag personligen är väldigt bra på att missa dem. Nu pratar jag om privatpersoners fester och liknande, är det så svårt att dra iväg ett sms eller kanske till och med slå en signal.
Det kanske kan tyckas att det inte är så svårt att kolla sina "invites". Men det är egentligen inte det som är själva problemet. Jag stör mig på att folk räknar med att jag ska se det, och sedan svara på inbjudan via Facebook.
Nu är jag uppkopplad i stort sett dygnet runt, men jag har vänner som inte är inne så ofta, tänk på dem, eller tänk kanske allra mest på de som inte har det alls. Jag är stolt över er som står emot.
Tänker också att det borde finnas en risk att de som inte har Facebook hamnar utanför och tappar kontakten med sina vänner som lever sina liv via sociala medier.
Tror att våra liv kommer att vara ännu mer knutna till facebook och liknande i framtiden. Risken eller kanske chansen, jag vet faktiskt inte, tror jag är att vi kommer att sköta alla våra kontakter med myndigheter med mera via ditt facebook-konto (då knutet till något liknande en e-legitimation) betala räkningar, deklarera, söka studiestöd och så vidare.
Nej nu måste jag plugga istället.
Hejsan hoppsan
Efter att ha åkt pendeln till Älvsjö för att där hoppa på ersättningsbussar till skolan idag, har jag ju en del att säga om SL. Men det var visst en olycka i Huddinge, det är ju faktiskt svårt för SL att göra något åt. Men ett par till extrabussar hade ju varit på sin plats.
Jag orkar dock inte skriva om kollektivtrafiken, lite uttjatat om man säger.
När jag nu surfar runt lite hittar jag dock något lite spännande på Aftonbladet.se, en artikel som handlar om några puckon som våldtagit en tjej och sen skrivit om det på Facebook. Polisen kunde då spåra gärningsmännen. De hade också spelat in våldtäkten på en mobiltelefon.
Hur kan man vara så dum i huvudet att man våldtar, men inte nog med det utan också är så korkad att man skriver om det på internet, och dessutom på det absolut mest kända sociala mediet i Sverige.
Stör mig även allmänt på hur folk använder sig av Facebook. Man läser statusrader som: "Nös precis", "jag är kissnödig", "kissat nu och är inte längre kissnödig". Ja, ni förstår grejen.
En annan sak jag stör mig på är alla "invites" till olika saker, det är säkert praktiskt och bra ibland, men jag personligen är väldigt bra på att missa dem. Nu pratar jag om privatpersoners fester och liknande, är det så svårt att dra iväg ett sms eller kanske till och med slå en signal.
Det kanske kan tyckas att det inte är så svårt att kolla sina "invites". Men det är egentligen inte det som är själva problemet. Jag stör mig på att folk räknar med att jag ska se det, och sedan svara på inbjudan via Facebook.
Nu är jag uppkopplad i stort sett dygnet runt, men jag har vänner som inte är inne så ofta, tänk på dem, eller tänk kanske allra mest på de som inte har det alls. Jag är stolt över er som står emot.
Tänker också att det borde finnas en risk att de som inte har Facebook hamnar utanför och tappar kontakten med sina vänner som lever sina liv via sociala medier.
Tror att våra liv kommer att vara ännu mer knutna till facebook och liknande i framtiden. Risken eller kanske chansen, jag vet faktiskt inte, tror jag är att vi kommer att sköta alla våra kontakter med myndigheter med mera via ditt facebook-konto (då knutet till något liknande en e-legitimation) betala räkningar, deklarera, söka studiestöd och så vidare.
Nej nu måste jag plugga istället.
Hejsan hoppsan
tisdag 14 december 2010
Soran Ismael, en klok komiker och Nour´s strumpor
Soran Ismaels debattartikel handlar om bombdådet på Drottninggatan i helgen, men framförallt om de tokiga Sverigedemokraterna och andra som använder det mot muslimer. Soran Ismael skriver att det inte är muslimerna som är farliga utan det är extremister, av alla olika slag: kristna, fotbollshuliganer, vänsterextremister med mera. Läs den.
Nu till lite mindre allvarliga och obehagliga saker. Jag skaffade ett Twitterkonto här om dagen, mest för att kolla vad folk pratar om.
Jag råkade tyvärr göra misstaget att trycka "follow" på Olof Lundh (Ni vet, en av fotbollsexperterna i Tv4:s utmärkta fotbollskanalen.se)
Oj, vad han twittrar, det är nya inlägg hela tiden. Det enda jag ser när jag loggar in på Twitter är enorma mängder inlägg från hans penna. Det är så ineffektivt också, han "tweetar" upp en hel fotbollstrupp, vilket blir en hel radda inlägg eftersom man bara får skriva 140 tecken per "tweet". Kanske en länk istället?
Apropå Twitter, nu ska jag göra något jag inte kan minnas att jag någonsin gjort, jag ska försvara Carl Bildt. Han har fått massor av kritik för att han "tweetade" om bombdådet innan Fredrik Reinfeldt hade haft sin presskonferens och berättat om Sveriges officiella syn på det hela. Han får väl ha sin egen åsikt, eller?
David Batra Tweetar:
"Åh vad jag skulle vilja kunna springa upp för en vägg och göra en volt, sådär lite spontant bara."
Det vill jag också kunna!
Hej hopp nu ska jag spela lite innnebandy och jobba lite på min usla fysik.
Lägg ett bud på Nour el-Refais strumpor förresten!
http://svtdebatt.se/2010/12/soran-ismael-jag-ar-radd/
http://www.tradera.com/search/result.aspx?search=nours+strumpor&search_category=-1&x=0&y=0
Nu till lite mindre allvarliga och obehagliga saker. Jag skaffade ett Twitterkonto här om dagen, mest för att kolla vad folk pratar om.
Jag råkade tyvärr göra misstaget att trycka "follow" på Olof Lundh (Ni vet, en av fotbollsexperterna i Tv4:s utmärkta fotbollskanalen.se)
Oj, vad han twittrar, det är nya inlägg hela tiden. Det enda jag ser när jag loggar in på Twitter är enorma mängder inlägg från hans penna. Det är så ineffektivt också, han "tweetar" upp en hel fotbollstrupp, vilket blir en hel radda inlägg eftersom man bara får skriva 140 tecken per "tweet". Kanske en länk istället?
Apropå Twitter, nu ska jag göra något jag inte kan minnas att jag någonsin gjort, jag ska försvara Carl Bildt. Han har fått massor av kritik för att han "tweetade" om bombdådet innan Fredrik Reinfeldt hade haft sin presskonferens och berättat om Sveriges officiella syn på det hela. Han får väl ha sin egen åsikt, eller?
David Batra Tweetar:
"Åh vad jag skulle vilja kunna springa upp för en vägg och göra en volt, sådär lite spontant bara."
Det vill jag också kunna!
Hej hopp nu ska jag spela lite innnebandy och jobba lite på min usla fysik.
Lägg ett bud på Nour el-Refais strumpor förresten!
http://svtdebatt.se/2010/12/soran-ismael-jag-ar-radd/
http://www.tradera.com/search/result.aspx?search=nours+strumpor&search_category=-1&x=0&y=0
Tom Waits i p3
Har lyssnat på musikhjälpen i p3 sedan de började igår eftermiddag . Måste säga att det är ett väldigt trevligt initiativ och ett underhållande radioprogram. Jason Diakité, mer känd som artisten Timbuktu är grymt bra och trevlig som programledare. Nour El-Refai är en av mina absoluta radiofavoriter.
Det finns alltså en bra grund för att jag ska gilla programmet. När sedan Svenska folket som får önska låtar, verkar ha en betydligt bättre musiksmak än vad jag trodde tidigare blir jag naturligtvis frälst, på pendeln hem fick jag höra både Bohemian Rhapsody och Tom Waits underbara Clap Hands.
Det kommer alltså höras en hel del Musikhjälpen i mina lurar under veckan. Precis i detta nu får jag höra Janis Joplin, vilket är nästan lika ovanligt och härligt att höra i p3 som Tom Waits.
Nu ringer mat och sovklockan och det är dags att äta, jag återkommer senare, kanske med lite Twitterskvaller.
Det finns alltså en bra grund för att jag ska gilla programmet. När sedan Svenska folket som får önska låtar, verkar ha en betydligt bättre musiksmak än vad jag trodde tidigare blir jag naturligtvis frälst, på pendeln hem fick jag höra både Bohemian Rhapsody och Tom Waits underbara Clap Hands.
Det kommer alltså höras en hel del Musikhjälpen i mina lurar under veckan. Precis i detta nu får jag höra Janis Joplin, vilket är nästan lika ovanligt och härligt att höra i p3 som Tom Waits.
Nu ringer mat och sovklockan och det är dags att äta, jag återkommer senare, kanske med lite Twitterskvaller.
Sketchprogram och stavelser
Jag och min vän Max, hamnade i en liten diskussion om stavelser på bussen hem. Diskussionen handlade om ord som till exempel pakt, ägt, vägd och liknande. Eftersom det var några år sedan vi båda hade den lektionen i svenska visste vi inte säkert hur många stavelser det blir.
Det första jag gör när jag kommer hem är naturligtvis att googla det hela.
Jag hamnar på allas vårt älskade Wikipedia. Där fanns denna fantastiskt pedagogiska och vettiga definition och förklaring, har kapat bort lite för att ni inte ska avlida av tristess.
Stavelsen är den minsta prosodiska enheten. Den sammanfaller ofta men ska inte förväxlas med den syntaktiska enheten morfem. En stavelse består av en stavelsekärna, oftast en vokal, som ofta är omgiven av konsonanter. De konsonanter som föregår kärnan kallas ansats, de som kommer efter kärnan kallas koda. En eller flera stavelser i ett ord får ofta betoning. På fackspråk kallas den sista stavelsen i ett ord ultima, den näst sista penultima och den tredje stavelsen bakifrån antepenultima.
Konsonantljuden brukar, i de flesta språk, ordna sig runt kärnan/vokalen så att konsonanter med högst sonoritet står närmast före och efter vokalen.
Eftersom ni som läser min blogg är så kloka, räknar jag med att ni fattar det där och lämnar därför ämnet här.
Förresten har jag haft en sådan där dag när allt går fel, absolut allt. Därför var det uppiggande att klura lite på språknörderi så här på kvällskvisten.
Grotesco visar i kväll igen prov på smart och fantastiskt bra humor. De gjorde sketchprogram om en sketchgrupp som gör ett sketchprogram om sketchprogram.
Tidigare på kvällen såg jag faktiskt ung och bortskämd för första gången, har försökt undvika det då jag vet att risken att jag ska gasta okontrollerat och börja kasta vaser omkring mig när jag ser det är alltför stor. Tack och lov var jag hos några vänner så jag kunde i alla fall hålla mig ifrån att kasta saker.
tjingeling
Dagens tips: The Avett brothers
Det första jag gör när jag kommer hem är naturligtvis att googla det hela.
Jag hamnar på allas vårt älskade Wikipedia. Där fanns denna fantastiskt pedagogiska och vettiga definition och förklaring, har kapat bort lite för att ni inte ska avlida av tristess.
Stavelsen är den minsta prosodiska enheten. Den sammanfaller ofta men ska inte förväxlas med den syntaktiska enheten morfem. En stavelse består av en stavelsekärna, oftast en vokal, som ofta är omgiven av konsonanter. De konsonanter som föregår kärnan kallas ansats, de som kommer efter kärnan kallas koda. En eller flera stavelser i ett ord får ofta betoning. På fackspråk kallas den sista stavelsen i ett ord ultima, den näst sista penultima och den tredje stavelsen bakifrån antepenultima.
Konsonantljuden brukar, i de flesta språk, ordna sig runt kärnan/vokalen så att konsonanter med högst sonoritet står närmast före och efter vokalen.
Eftersom ni som läser min blogg är så kloka, räknar jag med att ni fattar det där och lämnar därför ämnet här.
Förresten har jag haft en sådan där dag när allt går fel, absolut allt. Därför var det uppiggande att klura lite på språknörderi så här på kvällskvisten.
Grotesco visar i kväll igen prov på smart och fantastiskt bra humor. De gjorde sketchprogram om en sketchgrupp som gör ett sketchprogram om sketchprogram.
Tidigare på kvällen såg jag faktiskt ung och bortskämd för första gången, har försökt undvika det då jag vet att risken att jag ska gasta okontrollerat och börja kasta vaser omkring mig när jag ser det är alltför stor. Tack och lov var jag hos några vänner så jag kunde i alla fall hålla mig ifrån att kasta saker.
tjingeling
Dagens tips: The Avett brothers
lördag 11 december 2010
Ipad, Säkert jättebra
Vad är grejen med ipad egentligen? min uppfattning är att det är som en stor och klumpig iphone, som du varken kan ringa eller sms:a med.
Jag är väldigt skeptisk, det är fortfarande mycket bekvämare att läsa en tidning eller en bok. Att skriva på den känns också obekvämt, den är för liten för att använda som ett vanligt tangentbord, och för stor för att använda på samma sätt som när du skriver ett sms i din mobil.
Bengt "Benke Ohlsson på DN skrev en krönika (http://www.pastan.nu/bloggen/inlagg/2621) om läsplattor någon gång under året, han talade om de andra fantastiska fördelarna:
Om du ska tända en brasa är det bara att riva den i lite mindre bitar och slänga in i kaminen, slänga på några torra vedträn och börja elda.
Eller när man varit ute i skogen och plockat svamp en lite småregning höstdag. När du kommer hem är det bara att knöggla ner den i skorna så har du torra och sköna skor för morgondagens skogspromenad.
Om det kommer en liten geting eller fluga när du sitter på terassen och dricker kaffe och läser, det löser du med läsplattan, rulla ihop den o klappa ihjäl getingen bara.
Slutet på "Benkes" krönika är så bra att jag lånar det rakt av:
"Nu undrar ni naturligtvis hur det här går ihop, att man använder läsplattor så här lättvindigt, men det beror på att läsplattorna inte kostar mer än sisådär tolv spänn och man hittar dem i vilken Pressbyrå som helst. Läsplattorna är dessutom biologiskt nedbrytningsbara, så om man kastar en i skogen blir den förr eller senare till mull, och den tillverkas också av sånt som naturen ger och det blir absolut inget giftigt avfall som vi får dyvla på fattiga centralafrikanska stater som inte har något annat val än att säga tack goa herrn."
Det är klart att det säkert finns några trevliga funktioner, klart det är bättre att läsa på den än på din iphone, men är det verkligen värt pengarna den faktiskt kostar? jag är tveksam.
Mitt outtröttliga lyssnande på p3 fortsätter för fullt, och den senaste tiden har det spelats mycket från Annika Norlins ena pseudonym Säkert, och den nya skivan Facit. Oj vilka bra texter, singeln Fredrik till exempel:
Säger jag: "Mäh, Fredrik, spela spelet"
Men du bah: "varför då?
jag vill inte bli älskad så
man får inget för det när man är som vi
man får inget för det när man vill folk väl
när man har en vilsam själ"
Hon har sagt att hon vill skriva en bok, snälla Annika sätt igång med skrivandet nu. Jag längar redan.
Jag är väldigt skeptisk, det är fortfarande mycket bekvämare att läsa en tidning eller en bok. Att skriva på den känns också obekvämt, den är för liten för att använda som ett vanligt tangentbord, och för stor för att använda på samma sätt som när du skriver ett sms i din mobil.
Bengt "Benke Ohlsson på DN skrev en krönika (http://www.pastan.nu/bloggen/inlagg/2621) om läsplattor någon gång under året, han talade om de andra fantastiska fördelarna:
Om du ska tända en brasa är det bara att riva den i lite mindre bitar och slänga in i kaminen, slänga på några torra vedträn och börja elda.
Eller när man varit ute i skogen och plockat svamp en lite småregning höstdag. När du kommer hem är det bara att knöggla ner den i skorna så har du torra och sköna skor för morgondagens skogspromenad.
Om det kommer en liten geting eller fluga när du sitter på terassen och dricker kaffe och läser, det löser du med läsplattan, rulla ihop den o klappa ihjäl getingen bara.
Slutet på "Benkes" krönika är så bra att jag lånar det rakt av:
"Nu undrar ni naturligtvis hur det här går ihop, att man använder läsplattor så här lättvindigt, men det beror på att läsplattorna inte kostar mer än sisådär tolv spänn och man hittar dem i vilken Pressbyrå som helst. Läsplattorna är dessutom biologiskt nedbrytningsbara, så om man kastar en i skogen blir den förr eller senare till mull, och den tillverkas också av sånt som naturen ger och det blir absolut inget giftigt avfall som vi får dyvla på fattiga centralafrikanska stater som inte har något annat val än att säga tack goa herrn."
Det är klart att det säkert finns några trevliga funktioner, klart det är bättre att läsa på den än på din iphone, men är det verkligen värt pengarna den faktiskt kostar? jag är tveksam.
Mitt outtröttliga lyssnande på p3 fortsätter för fullt, och den senaste tiden har det spelats mycket från Annika Norlins ena pseudonym Säkert, och den nya skivan Facit. Oj vilka bra texter, singeln Fredrik till exempel:
Säger jag: "Mäh, Fredrik, spela spelet"
Men du bah: "varför då?
jag vill inte bli älskad så
man får inget för det när man är som vi
man får inget för det när man vill folk väl
när man har en vilsam själ"
Hon har sagt att hon vill skriva en bok, snälla Annika sätt igång med skrivandet nu. Jag längar redan.
fredag 10 december 2010
Om någon missat det så lanseras Openleaks på måndag. Det är ungefär samma tjänst som Wikileaks, men de kommer inte att publicera något. De kommer istället att samarbeta med redaktioner världen över, som kommer att sålla i materialet och sedan publicera nyheterna. De onda kommer alltså inte undan, bra och viktigt för yttrandefriheten.
SJ:s vd Jan Forsberg har förresten en lösning vid eventuellt tågkaos i vinter, han delar med sig av den i dagens DN: Vi kommer då att dra in 20 procent av tågen, men de som går kommer att vara i tid. Det låter ju väldigt kreativt, dock inte så effektivt kanske. Det kommer ju i alla fall inte att leda till att alla resenärer kommer fram i tid, som borde vara deras mål.
Alla har väl hört talas om Kinas politiske fånge Liu Xiaobo som ikväll borde ha fått sitt fredspris. Kanske har ni också hört att Kina hittat på sitt eget fredspris, konfuciuspriset tror jag det heter. Det skulle ha delats ut till Taiwans tidigare vicepresident, den lilla haken var att han inte visste om det och därför inte kom till prisutdelningen.
Då fick istället en liten sexårig flicka priset. Herregud, vilket sjukt land.
Nu kom mina vänner för att hämta mig för kvällens strapatser i Hammarbybacken.
Tjolahopp!
Apropå tåg:
SJ:s vd Jan Forsberg har förresten en lösning vid eventuellt tågkaos i vinter, han delar med sig av den i dagens DN: Vi kommer då att dra in 20 procent av tågen, men de som går kommer att vara i tid. Det låter ju väldigt kreativt, dock inte så effektivt kanske. Det kommer ju i alla fall inte att leda till att alla resenärer kommer fram i tid, som borde vara deras mål.
Alla har väl hört talas om Kinas politiske fånge Liu Xiaobo som ikväll borde ha fått sitt fredspris. Kanske har ni också hört att Kina hittat på sitt eget fredspris, konfuciuspriset tror jag det heter. Det skulle ha delats ut till Taiwans tidigare vicepresident, den lilla haken var att han inte visste om det och därför inte kom till prisutdelningen.
Då fick istället en liten sexårig flicka priset. Herregud, vilket sjukt land.
Nu kom mina vänner för att hämta mig för kvällens strapatser i Hammarbybacken.
Tjolahopp!
Apropå tåg:
torsdag 9 december 2010
Förresten
Läs Fredrik Strages krönika:
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/fredrik-strage-wikileaks-ar-alltsa-farligare-an-ku-klux-klan-1.1224218
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/fredrik-strage-wikileaks-ar-alltsa-farligare-an-ku-klux-klan-1.1224218
Konspirationsteorier och Café Opera
Ursäkta för min dåliga uppdatering på senaste, men nu är det mesta skolarbetet klart.
Det var en hektisk dag igår med seminarium i skolan, hem och skriva, middag hos mamma och sen raka vägen in till stan för O'Learys och Champions League, kvällen avslutades med releasefest för Michael Jackson nya skiva på Café Opera.
Det var faktiskt första gången man kunde se mig på Café Opera. Mitt smärre hat mot så kallade brats har hållit mig borta från Stockholms finrum, men nu ville polarna dit och en kväll med Michael Jacksons musik kan ju aldrig bli fel tänkte jag.
Att se hur snubbarna med farsans Amex festar fanns också i tankarna. Mot min förmodan var det fantastiskt trevligt, längesen jag hade så roligt på ute på galej faktiskt.
Nu till konspirationsteorierna, naturligtvis tänker jag på Wikileaks grundare Julian Assange och våldtäktsanklagelserna mot honom. Jag brukar verkligen inte tro på konspirationsteorier men den här tror jag faktiskt på. Varför tror jag då på detta? ja, naturligtvis har jag inte några bevis, det är bara en känsla. Eftersom de inte verkar kunna fälla honom för det som läcks ut, så tror jag de försöker på detta vis istället.
Nu ska jag åka lite skidor på Hammarby Sjöstads högsta berg, Hammarbybacken, jag lovar att jag ska gå in lite djupare i konspirationerna, trots att jag sällan tror på dem så är jag fascinerad av dem.
Som kompensation får ni en limerick jag skrev igår:
En dum kille som bodde i Nacka
oj, vad han kunde snacka
hade ingen inspiration
men han hade tron
att som politiker kan han tjäna en hacka
Grym jullåt:
Det var en hektisk dag igår med seminarium i skolan, hem och skriva, middag hos mamma och sen raka vägen in till stan för O'Learys och Champions League, kvällen avslutades med releasefest för Michael Jackson nya skiva på Café Opera.
Det var faktiskt första gången man kunde se mig på Café Opera. Mitt smärre hat mot så kallade brats har hållit mig borta från Stockholms finrum, men nu ville polarna dit och en kväll med Michael Jacksons musik kan ju aldrig bli fel tänkte jag.
Att se hur snubbarna med farsans Amex festar fanns också i tankarna. Mot min förmodan var det fantastiskt trevligt, längesen jag hade så roligt på ute på galej faktiskt.
Nu till konspirationsteorierna, naturligtvis tänker jag på Wikileaks grundare Julian Assange och våldtäktsanklagelserna mot honom. Jag brukar verkligen inte tro på konspirationsteorier men den här tror jag faktiskt på. Varför tror jag då på detta? ja, naturligtvis har jag inte några bevis, det är bara en känsla. Eftersom de inte verkar kunna fälla honom för det som läcks ut, så tror jag de försöker på detta vis istället.
Nu ska jag åka lite skidor på Hammarby Sjöstads högsta berg, Hammarbybacken, jag lovar att jag ska gå in lite djupare i konspirationerna, trots att jag sällan tror på dem så är jag fascinerad av dem.
Som kompensation får ni en limerick jag skrev igår:
En dum kille som bodde i Nacka
oj, vad han kunde snacka
hade ingen inspiration
men han hade tron
att som politiker kan han tjäna en hacka
Grym jullåt:
tisdag 7 december 2010
Offentlighetsprincipen och Plura
God eftermiddag
Idag tänkte jag prata om konspirationsteorier men jag sov bort halva dagen och måste fokusera på min senaste uppgift i skolan, reflektion om journalistikens plats i den moderna världen med bloggar, facebook, ideella tidningar på internet med mera. Nu blir det kanske lite seriöst, men oj så intressant:
Att en artikel ska vara sann är för mig helt självklart. De flesta journalister vill vara sanna, men jag tror att fakta inte alltid kollas upp noggrant, och att vissa reportrar inte är tillräckligt källkritiska, att de till exempel kan använda källor på internet som till exempel Flachback eller bloggar.
Det kan säkerligen ofta vara sant, men jag tycker inte att det är etiskt riktigt att skriva artiklar i stora tidningar som medborgarna litar på med dessa hemsidor som källor.
I framtiden tror jag att detta kommer att bli mer och mer förekommande, när det inte bara finns rena presskonkurrenter som andra tidningar, radio eller tv att tävla mot, nu konkurrerar även bloggskribenter om att vara först med en grej.
Då ökar risken att journalister inte kollar upp sina källor tillräckligt noggrant.
Hela resonemanget handlar egentligen om att vara lojal och sann mot medborgarna. För att lyckas med detta, måste journalisten vara oberoende och opartisk i sitt skrivande. För att medborgarna ska kunna skapa sin egen bild av en händelse måste journalisten ge utrymme för båda sidor av argumentationen.
När det gäller till exempel Wikileaksaffären är det viktigt och bra att pressen redovisar båda sidor av våldtäktsanklagelserna mot Julian Assange. Det belyser risken att Julian Assange kan ha blivit anklagad utan grund, eftersom hans organisation har spridit så mycket känsligt material om USA och deras krigsföring.
För att kunna få fram sanningen till medborgarna är det också otroligt viktigt att offentlighetsprincipen ska finnas kvar och enligt mig helst utökas, men tyvärr så minskas den ner. Mer och mer blir sekretessbelagt och detta tror jag kommer att leda till ett stängt och mer korrupt styre.
dagens tips: kolla gårdagens grotescoavsnitt fantastiskt roligt med vardagsvm.
Dagens låt, något som kan konkurrera med Håkan Hellströms nya grejer:
Idag tänkte jag prata om konspirationsteorier men jag sov bort halva dagen och måste fokusera på min senaste uppgift i skolan, reflektion om journalistikens plats i den moderna världen med bloggar, facebook, ideella tidningar på internet med mera. Nu blir det kanske lite seriöst, men oj så intressant:
Att en artikel ska vara sann är för mig helt självklart. De flesta journalister vill vara sanna, men jag tror att fakta inte alltid kollas upp noggrant, och att vissa reportrar inte är tillräckligt källkritiska, att de till exempel kan använda källor på internet som till exempel Flachback eller bloggar.
Det kan säkerligen ofta vara sant, men jag tycker inte att det är etiskt riktigt att skriva artiklar i stora tidningar som medborgarna litar på med dessa hemsidor som källor.
I framtiden tror jag att detta kommer att bli mer och mer förekommande, när det inte bara finns rena presskonkurrenter som andra tidningar, radio eller tv att tävla mot, nu konkurrerar även bloggskribenter om att vara först med en grej.
Då ökar risken att journalister inte kollar upp sina källor tillräckligt noggrant.
Hela resonemanget handlar egentligen om att vara lojal och sann mot medborgarna. För att lyckas med detta, måste journalisten vara oberoende och opartisk i sitt skrivande. För att medborgarna ska kunna skapa sin egen bild av en händelse måste journalisten ge utrymme för båda sidor av argumentationen.
När det gäller till exempel Wikileaksaffären är det viktigt och bra att pressen redovisar båda sidor av våldtäktsanklagelserna mot Julian Assange. Det belyser risken att Julian Assange kan ha blivit anklagad utan grund, eftersom hans organisation har spridit så mycket känsligt material om USA och deras krigsföring.
För att kunna få fram sanningen till medborgarna är det också otroligt viktigt att offentlighetsprincipen ska finnas kvar och enligt mig helst utökas, men tyvärr så minskas den ner. Mer och mer blir sekretessbelagt och detta tror jag kommer att leda till ett stängt och mer korrupt styre.
dagens tips: kolla gårdagens grotescoavsnitt fantastiskt roligt med vardagsvm.
Dagens låt, något som kan konkurrera med Håkan Hellströms nya grejer:
måndag 6 december 2010
100 sidvisningar och Håkan Hellström
Nu har jag 102 sidvisningar :P Kul att överhuvudtaget någon orkar läsa mitt blaha.
Jag var på rättegång i Södertörns tingsrätt idag, fyfan för att jobba i domstol. Så urbota tjatigt, samma sak sägs om och om igen, och en gång till för att förtydliga det hela.
Det handlade om en kvinna som hotat en byggkille med kniv. Anledningen: Hans borrmaskin lät för mycket. Hon skyllde på att hon var full och bara skulle skoja lite med honom, ja inte vet jag, men jag skulle inte gå ut på gården och vifta med en kniv om jag skulle frammana skratt.
Men tydligen så var hon tvungen att hålla låda när hon var full. Men det var nog ganska harmlöst om jag förstod det rätt.
Men något jag stör mig otroligt mycket på är att hon kunde skylla på att hon var full, försvaren tryckte också på att påföljden bör mildras på grund av att hon var full och att syftet bara var att skoja lite.
Jag var på en rättegång när jag gick på gymnasiet, det var ett rån, i en butik i Stockholm. Killarna som var misstänkta sa också att de var fulla och bara råkade gå in i butiken och sno massa grejer, en kille hade inga minnesbilder alls av händelsen och den tredje hade av en händelse haft en kniv med sig som han tog upp och hotade kassören med.
Summa, summarum, kan man skylla sitt felaktiga handlande på att man är full? du har i de absolut flesta fallen gjort ett val när du tagit till flaskan och supit till, enda gången jag kan komma på där man inte valt att bli full är när någon tvingar i dig sprit, eller lägger något i ditt glas när du är på muggen.
Det är allt för vanligt att folk skyller dumheter på att de var fulla, politiker, höga tjänstemän, poliser, alla möjliga jag har säkert också gjort det vid något tillfälle.
I alla fall i de fall när man valt att bli full kan man inte helt plötsligt bli omyndighetsförklarad, jag var så full så jag tänkte inte på att man inte får köra bil när man har druckit.
Jag ville inte vara otrogen, men jag var så full, förlåt mig snälla.
VAFAN, drick inte om ni inte kan hantera det!
Trött blir man, jag fortsätter lyssna på Håkan Hellströms senaste skiva, 2 steg från paradise istället.
Jag brukar inte vilja följa med i alla hyllningskörer som någon krönikör startat och nästa fortsatt på, som sedan leder till att folk tycker om artisten i fråga bara för att alla andra gör det.
Nu kanske jag låter som en pretentiös indienörd som dammsuger Spotify och andra kanaler efter någon obskyr artist från Kazakstan, som ingen någonsin hört talas om, just för att ingen vet vad det är, och som då kan vara först med att prata om någon artist, eller bara för att kunna namedroppa på festen och låta kunnig.
För att återgå till Håkans nya skiva, jag har lyssnat på den sen den kom ut i höstas, och den blir fanimej bättre och bättre för varje gång. Helt galet bra, kan vara den bästa svenska skiva jag hört.
Ulf Lundell, Olle Ljungström, Stefan Sundström, Eldkvarn, Jakob Hellman med flera har gjort fantastiska skivor: ...Och stora havet, Hunger hotell, Ingenting har hänt och så vidare, men ingen är lika bra som 2 steg från paradise. Det enda som i min värld är i närheten skulle vara något från Joakim Thåströms penna, Skebokvarnsvägen. 209 kanske, eller Ebba Gröns självbetitlade album.
Jag var på rättegång i Södertörns tingsrätt idag, fyfan för att jobba i domstol. Så urbota tjatigt, samma sak sägs om och om igen, och en gång till för att förtydliga det hela.
Det handlade om en kvinna som hotat en byggkille med kniv. Anledningen: Hans borrmaskin lät för mycket. Hon skyllde på att hon var full och bara skulle skoja lite med honom, ja inte vet jag, men jag skulle inte gå ut på gården och vifta med en kniv om jag skulle frammana skratt.
Men tydligen så var hon tvungen att hålla låda när hon var full. Men det var nog ganska harmlöst om jag förstod det rätt.
Men något jag stör mig otroligt mycket på är att hon kunde skylla på att hon var full, försvaren tryckte också på att påföljden bör mildras på grund av att hon var full och att syftet bara var att skoja lite.
Jag var på en rättegång när jag gick på gymnasiet, det var ett rån, i en butik i Stockholm. Killarna som var misstänkta sa också att de var fulla och bara råkade gå in i butiken och sno massa grejer, en kille hade inga minnesbilder alls av händelsen och den tredje hade av en händelse haft en kniv med sig som han tog upp och hotade kassören med.
Summa, summarum, kan man skylla sitt felaktiga handlande på att man är full? du har i de absolut flesta fallen gjort ett val när du tagit till flaskan och supit till, enda gången jag kan komma på där man inte valt att bli full är när någon tvingar i dig sprit, eller lägger något i ditt glas när du är på muggen.
Det är allt för vanligt att folk skyller dumheter på att de var fulla, politiker, höga tjänstemän, poliser, alla möjliga jag har säkert också gjort det vid något tillfälle.
I alla fall i de fall när man valt att bli full kan man inte helt plötsligt bli omyndighetsförklarad, jag var så full så jag tänkte inte på att man inte får köra bil när man har druckit.
Jag ville inte vara otrogen, men jag var så full, förlåt mig snälla.
VAFAN, drick inte om ni inte kan hantera det!
Trött blir man, jag fortsätter lyssna på Håkan Hellströms senaste skiva, 2 steg från paradise istället.
Jag brukar inte vilja följa med i alla hyllningskörer som någon krönikör startat och nästa fortsatt på, som sedan leder till att folk tycker om artisten i fråga bara för att alla andra gör det.
Nu kanske jag låter som en pretentiös indienörd som dammsuger Spotify och andra kanaler efter någon obskyr artist från Kazakstan, som ingen någonsin hört talas om, just för att ingen vet vad det är, och som då kan vara först med att prata om någon artist, eller bara för att kunna namedroppa på festen och låta kunnig.
För att återgå till Håkans nya skiva, jag har lyssnat på den sen den kom ut i höstas, och den blir fanimej bättre och bättre för varje gång. Helt galet bra, kan vara den bästa svenska skiva jag hört.
Ulf Lundell, Olle Ljungström, Stefan Sundström, Eldkvarn, Jakob Hellman med flera har gjort fantastiska skivor: ...Och stora havet, Hunger hotell, Ingenting har hänt och så vidare, men ingen är lika bra som 2 steg från paradise. Det enda som i min värld är i närheten skulle vara något från Joakim Thåströms penna, Skebokvarnsvägen. 209 kanske, eller Ebba Gröns självbetitlade album.
söndag 5 december 2010
lördag 4 december 2010
God morgon
Tåget verkar faktiskt hålla tiden!? Enda felet från SJ:S sida är att båda dörrarna på min vagn frusit fast och inte går att öppna.
Såg ni inte youtubeklippet från förra inlägget är det dags nu. Bill Bailey sökte sanningen om U2 och the Edges gitarrspel och fann den.
Oj nu är jag i Ockelbo, då kommer jag osökt in på tv-programmet, På spåret där Kristian Luuk i gårdagens program började resan till Ljusdal i tidigare nämnda världsmetropol.
Varför prata om på spåret? Naturligtvis måste jag prata om tåg när hemresan går som på räls, höhö.
Dessutom är Hassan nog världens genom tiderna bästa radioprogram, och ni som är tillräckligt gamla för att komma ihåg det, vet att Kristian Luuk och Fredrik Lindström var med och gjorde programmet, någon gång på nittiotalet.
Såg ni inte youtubeklippet från förra inlägget är det dags nu. Bill Bailey sökte sanningen om U2 och the Edges gitarrspel och fann den.
Oj nu är jag i Ockelbo, då kommer jag osökt in på tv-programmet, På spåret där Kristian Luuk i gårdagens program började resan till Ljusdal i tidigare nämnda världsmetropol.
Varför prata om på spåret? Naturligtvis måste jag prata om tåg när hemresan går som på räls, höhö.
Dessutom är Hassan nog världens genom tiderna bästa radioprogram, och ni som är tillräckligt gamla för att komma ihåg det, vet att Kristian Luuk och Fredrik Lindström var med och gjorde programmet, någon gång på nittiotalet.
fredag 3 december 2010
Krönikan
Den senaste och enda gången jag varit i Bollnäs var för tio eller kanske till och med femton år sedan. Vi skulle upp till någon skidort för att åka skidor. Det var jag, min far och min bror. Vi stannade och åt lunch på någon restaurant i Bollnäs, jag kommer dock inte ihåg vad den hette eller om den fortfarande finns kvar. Det enda jag kommer ihåg från den gången var att farsan blev matförgiftad och missade sina två första skiddagar, inget särskilt bra minne alltså. Men nu är jag tillbaka i Bollnäs, staden som förstörde min käre pappas skidresa. Nej då, jag är inte en dryg nollåtta som skyller en enskild restaurants misslyckande på hela staden.
Jag vill gärna se mig själv som en fördomsfri människa. Att jag sedan tror att nästan alla som bor norr om Uppsala bara dricker "hojt", kör skoter och lever på bidrag är en annan sak. Personligen älskar jag Norrland: naturen, tystnaden och inte minst lugnet och de galet trevliga människorna man möter i städerna. Bollnäs är inget undantag.
Som helt ny här i stan och med ett lokalsinne som knappt duger till att hitta till mejeridisken på Ica-affären där hemma har jag som ni kanske förstår haft behov av lite hjälp när jag ska hitta till min destination. När jag då frågat om vägen har folk varit fantastiskt hjälpsamma, de frågar om de kan följa med och visa hur jag ska gå och önskar mig en trevlig dag.
Det kan tyckas vara småsaker men om man jämför det med många i Stockholm som säger: "de e ditåt" och pekar nonchalant åt första bästa håll utan att lyfta blicken. Nu vill jag inte spä på fördomarna om oss nollåttor men tyvärr är det allt för vanligt. Varför gör de på detta viset tänker jag då som en liten rumpnisse ur Astrid Lindgrens värld. Kan säkert bero på stress eller något liknande. Det ska jag inte gå in och analysera nu. Jag nöjer mig med att det är tråkigt men tyvärr ofta sant.
Nåt annat som jag verkligen tycker om, och som det finns betydligt mycket mer av här uppe än där hemma är SNÖ, jag tycker väldigt mycket om snö. jag blir barn på nytt och det första jag gjorde när jag kom upp var en snöängel.
Jag vill gärna se mig själv som en fördomsfri människa. Att jag sedan tror att nästan alla som bor norr om Uppsala bara dricker "hojt", kör skoter och lever på bidrag är en annan sak. Personligen älskar jag Norrland: naturen, tystnaden och inte minst lugnet och de galet trevliga människorna man möter i städerna. Bollnäs är inget undantag.
Som helt ny här i stan och med ett lokalsinne som knappt duger till att hitta till mejeridisken på Ica-affären där hemma har jag som ni kanske förstår haft behov av lite hjälp när jag ska hitta till min destination. När jag då frågat om vägen har folk varit fantastiskt hjälpsamma, de frågar om de kan följa med och visa hur jag ska gå och önskar mig en trevlig dag.
Det kan tyckas vara småsaker men om man jämför det med många i Stockholm som säger: "de e ditåt" och pekar nonchalant åt första bästa håll utan att lyfta blicken. Nu vill jag inte spä på fördomarna om oss nollåttor men tyvärr är det allt för vanligt. Varför gör de på detta viset tänker jag då som en liten rumpnisse ur Astrid Lindgrens värld. Kan säkert bero på stress eller något liknande. Det ska jag inte gå in och analysera nu. Jag nöjer mig med att det är tråkigt men tyvärr ofta sant.
Nåt annat som jag verkligen tycker om, och som det finns betydligt mycket mer av här uppe än där hemma är SNÖ, jag tycker väldigt mycket om snö. jag blir barn på nytt och det första jag gjorde när jag kom upp var en snöängel.
Första inlägget
Marina and the diamonds spelar hos Skavlan, faktiskt ganska bra live.
Nu har jag fallit för grupptrycket och startat en blogg. Efter två veckors praktik på Ljusnan känner jag mig nu för inspirerad och taggad på att skriva för att låta bli. Min första artikel blev publicerad och då försvann genast min rädsla för att folk ska läsa det jag skriver.
Det var verkligen en häftig känsla när jag fick min artikel publicerad, i en riktig tidning med många läsare. Att artikeln hamnade långt bak i tidningen gör ingenting alls, den blev publicerad och jag fick träffa en väldigt häftig människa.
Under mina två veckor på Ljusnan fick jag en hel del artiklar, och en krönika, med helbildsbyline publicerade. Det var en bra tid jag fick på tidningen. Har lärt mig mycket mer på dessa två veckor än under snart en hel termin på journalistlinjen.
Imorgon ska jag krama min barndomspolare Robert och hans sambo hejdå, hoppa på tåget hem till Stockholm och skolan. Jag längtar inte.
Nu har jag fallit för grupptrycket och startat en blogg. Efter två veckors praktik på Ljusnan känner jag mig nu för inspirerad och taggad på att skriva för att låta bli. Min första artikel blev publicerad och då försvann genast min rädsla för att folk ska läsa det jag skriver.
Det var verkligen en häftig känsla när jag fick min artikel publicerad, i en riktig tidning med många läsare. Att artikeln hamnade långt bak i tidningen gör ingenting alls, den blev publicerad och jag fick träffa en väldigt häftig människa.
Under mina två veckor på Ljusnan fick jag en hel del artiklar, och en krönika, med helbildsbyline publicerade. Det var en bra tid jag fick på tidningen. Har lärt mig mycket mer på dessa två veckor än under snart en hel termin på journalistlinjen.
Imorgon ska jag krama min barndomspolare Robert och hans sambo hejdå, hoppa på tåget hem till Stockholm och skolan. Jag längtar inte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)