Efter påtryckningar på Facebook känner jag mig nu tvungen att skriva något här. Mitt svar, att jag är oinspirerad räckte tydligen inte för en av mina läsare. Hon rekommenderade att jag skulle ställa mig på händerna och då komma på något skojigt. Det tog ett litet tag att hitta en ledig vägg, bred nog för att rymma min muskulösa skribentkropp. Men jag hittade en. Nu sitter jag här med nackspärr, men jag klarade det. Förvånad.
Nu till problematiken, jag vet fortfarande inte vad jag ska skriva om. Att skriva om Marcus Birros dumma krönika skulle ju kunna vara en infallsvinkel, men allt för uttjatat.
Att vända på steken? och skriva om Magnus Betners och hatets lakejer, som fick Marcus Birro att sluta twittra (som Birro själv uttryckte det). Betner är i och för sig betydligt mycket intressantare, tänkte jag, men ångrar mig genast. Marcus Birro är ju minst lika intressant. Hur han kan skriva så dumt som han gjorde härom veckan. Det här betyder absolut inte att jag inte tycker att Marcus Birro är en bra skribent, han har skrivit många krönikor jag haft stor glädje av. Men den krönikan jag pratar om var både främlingsfientlig och utan några egentliga grunder till sina påståenden. Länk till den: http://www.expressen.se/kronikorer/1.2296622/marcus-birro-lardomar-lita-aldrig-pa-sma-flickor-i-rullstolar-som-ber-dig-om-nagot
Att gå in i diskussionen om mobbning och de olika anledningarna som Marcus Birro säkerligen har till att sluta twittra och känna sig mobbad vill jag inte göra, jag vet helt enkelt för lite. Jag tycker som de flesta andra att man borde få skämta om i stort sett allting.
Nu blev det lite om det där trots allt. Tänkte bjuda på en limerick också, men kom inte på något bra. Det får bli en annan gång.
Marcus Birro svarar med krönika:
http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.2300919/marcus-birro-jag-blev-frantagen-mitt-varde-mitt-kott-och-mitt-blod
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar