Folk småspringer, de har take away-kaffekoppen i ena handen och portföljen i den andra, betonggolvet är blött av snöslask, jag halkar till lite när jag ska göra en omkörning av en gammal dam med rullator, jag får snabbt tillbaka balansen och fortsätter min beslutsamma rusch mot pendeltåget. Dörrarna ska precis till att stängas när jag graciöst vrider mig in i vagnen. Just när jag återfått balansen, händer det. En "attackduva" störtar flaxande fram, bara en decimeter framför mina vilt uppspärrade ögon. En ny dag och ett nytt äventyr uppenbarar sig.
Så började min dag. Den fortsatte med föreläsningar om berättande journalistik, därav den ovanligt litterära starten på detta inlägg. Att försöka skriva med ett målande språk och försöka spela upp en scen för läsaren är väldigt roligt och utmanande. Att läsningen under kursen innehåller en av mina favoritförfattare George Orwell och andra geniala skribenter gör inte livet sämre.
Just nu har jag inte mer att säga, avslutar med en uppmaning till mina vänner i Team Räknas. Jag vet att i alla fall delar av gänget läser detta, tack för det. Men nu börjar det bli dags för den utlovade årskrönikan. Det är inte liksom inte kutym att publicera årskrönikor i februari, så snabba på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar