Var ute och promenerade hemma i Henkan idag och blir förundrad över alla stängsel. De är överallt och stoppar mina trevliga promenadstråk nere vid vattnet. Dessutom satte de i somras upp ett stängsel som gör min promenad till bussen typ 500 meter längre eller rena bergsklättringen. Det blir oftast bergsklättringen. Väldigt sugen på att låna en bultsax och göra något åt det hela. Men eftersom jag tyvärr (i många fall är det tyvärr) är en laglydig människa kommer jag inte att göra det.
Nere vid vattnet har någon redan klippt sönder ett av stängslen. Det som förstör min busspromenad var tidigare sönderklippt men nu är det lagat.
Ni hör ju själva, jag är oinspirerad. Vem har så lite att säga så att han börjar prata om stängsel. Men dessa triviala i-landsproblem är ofta i vägen och stör mig något oerhört. Varje morgon halkar jag runt i snömodden och svär över vägverkets vägunderhållning eller över sena pendeltåg. Tänk på barnen i Afrika sägs det. De har ingen snö som lamslår städerna. Det är naturligtvis tråkigt att det är så mycket orättvisor i världen men det stör inte mig alls lika mycket.
Jag är i alla fall inte ensam om att inte ha något vettigt att skriva om. Södermalmsnytt skriver om Rundpingis, Ljusnan går ut på facebook och ber om tips. De har nog tröttnat på att skriva om snöovädret.
Nu ska jag nog svära lite över hur mycket skit som sänds på tv.
onsdag 29 december 2010
tisdag 28 december 2010
Årskrönika
Om man skulle ta och skriva den där årskrönikan nu. Jag gör ett försök.
Efter den enorma mängden tips jag fått från er läsare så blir det ju enkelt. Om ni lät bli på grund av den kloka anonyma läsarens kommentar är ni förlåtna.
Det här året har varit annorlunda nu när jag har börjat att plugga. Det är lärorikt (förhoppningsvis, det är lite av grundbulten i fenomenet, utbildning). Men det bästa på året har nog trots allt varit min praktik på Ljusnan. Det var lärorikt och roligt, det var också tydligt att det är det här jag vill hålla på med när jag blir stor.
2010 har varit ett fantastiskt svenskt musikår: Robyn har släppt en grym trilogi av mini-album i Body Talk. Hon har också blivit stor, eller man kanske ska säga större i USA. Daniel Adams Ray har släppt ett riktigt bra debutalbum. Adams Rays gamla vapendragare från Snook; Oskar Linnros har även han släppt ett bejublat debutalbum och gått och blivit nästan folkkär på kuppen. Säkert har släppt ännu ett mörkt, vackert och bra album. Med det albumet har hon klivit ännu några steg upp på min artiststege. Petter har även han släppt ett album, jag ska erkänna att jag inte lyssnat så mycket på det, men bra och svängigt är det. En annan gammal favorit, Stefan Sundström har också han släppt en grym skiva som fått alldeles för lite ”credd”. Kolla in den.
Nej ni behöver inte vara oroliga jag har inte glömt honom, allas våran Håkan Hellström. Med 2 steg från paradise har han klivit in bland de riktigt stora svenska rockmusikanterna. Om han inte redan är större än Lundell så är han alla gånger det snart. Ulf Lundell kämpade förresten ut en bra spelning på Gröna Lund ur den gamla slitna halsen i somras.
Årets svenska låtar (omöjligt att välja en eller vilken som är bäst):
Gubben i lådan - Daniel Adams Ray: bra text, bra refräng och bra melodi.
Dancing on my own - Robyn: svängig, superhit och en bra människa vid micken.
Fredrik - Säkert: fantastiskt bra text som vanligt när Annika Norlin håller i pennan.
Från och med du – Oskar Linnros: given, (räcker så).
Dansa din Djävul – Petter tolkar Di Leva, tungt!
Du gör min dag – Petter feat Magnus Carlsson, lite bortglömd tycker jag, skönt att höra den på så mycket bättre med Plura vid Petters sida.
Shelley och saknade te havs – Håkan Hellström
Måste stanna någonstans. Kan rabbla på ett tag till, skicka ett mail om någon vill ha fler…
Naturligtvis borde ju Septembers version av Mikrofonkåt vara med också, men det är inte riktigt min typ av musik. Årets Album kan jag nog ändå bestämma mig för ett enda. Såklart är det: 2 steg från paradise, motivering ovan.
Det har varit mycket svenskt i mina hörlurar i år, men finns en del bra annat också. Neil Youngs nya platta är till exempel blytung. Robert Plants album Band of joy, med just Band of joy vid sin sida är en annan väldigt bra skiva från 2010.
En vän rekommenderade the Nationals nya platta High Violet för bara någon vecka sedan, den är riktigt bra och har snurrat några varv i skivspelaren sedan dess.
2010 var också året då jag upptäckte det galet hårda bandet the Baboon show. Första gången jag såg dem i våras blåste de nästan taket av Mosebacke och jag blev hänförd på riktigt. Jag hann se dem en gång till på deras releasefest på Strand. Nu hade jag lite förväntningar men de uppfylldes och lämnade bara en önskan om att de skulle köra några extranummer till.
Ett annat skojigt band som jag i och för sig upptäckte förra året är Little Marbles, det består av två söta energiknippen som förgrundsfigurer med ett samspelt band bakom sig. Anledningen till att de får vara med är att deras musik spelats rätt flitigt på p3 i år. Kul.
Efter den enorma mängden tips jag fått från er läsare så blir det ju enkelt. Om ni lät bli på grund av den kloka anonyma läsarens kommentar är ni förlåtna.
Det här året har varit annorlunda nu när jag har börjat att plugga. Det är lärorikt (förhoppningsvis, det är lite av grundbulten i fenomenet, utbildning). Men det bästa på året har nog trots allt varit min praktik på Ljusnan. Det var lärorikt och roligt, det var också tydligt att det är det här jag vill hålla på med när jag blir stor.
2010 har varit ett fantastiskt svenskt musikår: Robyn har släppt en grym trilogi av mini-album i Body Talk. Hon har också blivit stor, eller man kanske ska säga större i USA. Daniel Adams Ray har släppt ett riktigt bra debutalbum. Adams Rays gamla vapendragare från Snook; Oskar Linnros har även han släppt ett bejublat debutalbum och gått och blivit nästan folkkär på kuppen. Säkert har släppt ännu ett mörkt, vackert och bra album. Med det albumet har hon klivit ännu några steg upp på min artiststege. Petter har även han släppt ett album, jag ska erkänna att jag inte lyssnat så mycket på det, men bra och svängigt är det. En annan gammal favorit, Stefan Sundström har också han släppt en grym skiva som fått alldeles för lite ”credd”. Kolla in den.
Nej ni behöver inte vara oroliga jag har inte glömt honom, allas våran Håkan Hellström. Med 2 steg från paradise har han klivit in bland de riktigt stora svenska rockmusikanterna. Om han inte redan är större än Lundell så är han alla gånger det snart. Ulf Lundell kämpade förresten ut en bra spelning på Gröna Lund ur den gamla slitna halsen i somras.
Årets svenska låtar (omöjligt att välja en eller vilken som är bäst):
Gubben i lådan - Daniel Adams Ray: bra text, bra refräng och bra melodi.
Dancing on my own - Robyn: svängig, superhit och en bra människa vid micken.
Fredrik - Säkert: fantastiskt bra text som vanligt när Annika Norlin håller i pennan.
Från och med du – Oskar Linnros: given, (räcker så).
Dansa din Djävul – Petter tolkar Di Leva, tungt!
Du gör min dag – Petter feat Magnus Carlsson, lite bortglömd tycker jag, skönt att höra den på så mycket bättre med Plura vid Petters sida.
Shelley och saknade te havs – Håkan Hellström
Måste stanna någonstans. Kan rabbla på ett tag till, skicka ett mail om någon vill ha fler…
Naturligtvis borde ju Septembers version av Mikrofonkåt vara med också, men det är inte riktigt min typ av musik. Årets Album kan jag nog ändå bestämma mig för ett enda. Såklart är det: 2 steg från paradise, motivering ovan.
Det har varit mycket svenskt i mina hörlurar i år, men finns en del bra annat också. Neil Youngs nya platta är till exempel blytung. Robert Plants album Band of joy, med just Band of joy vid sin sida är en annan väldigt bra skiva från 2010.
En vän rekommenderade the Nationals nya platta High Violet för bara någon vecka sedan, den är riktigt bra och har snurrat några varv i skivspelaren sedan dess.
2010 var också året då jag upptäckte det galet hårda bandet the Baboon show. Första gången jag såg dem i våras blåste de nästan taket av Mosebacke och jag blev hänförd på riktigt. Jag hann se dem en gång till på deras releasefest på Strand. Nu hade jag lite förväntningar men de uppfylldes och lämnade bara en önskan om att de skulle köra några extranummer till.
Ett annat skojigt band som jag i och för sig upptäckte förra året är Little Marbles, det består av två söta energiknippen som förgrundsfigurer med ett samspelt band bakom sig. Anledningen till att de får vara med är att deras musik spelats rätt flitigt på p3 i år. Kul.
onsdag 22 december 2010
Fyndig rubrik
I jultid ska man ha frågelåda på bloggen säger Ebba von Sydow. Just därför tänker inte jag ha det. Det kan ju tyckas vara roligt, men å andra sidan är inte det här en vanlig tråkig blogg om klänningar och annat tjafs. På Viktor söker sanningen är det ju bara kreativa, träffsäkra, smarta och roliga krönikor, kolumner och essäer.
Nu skulle jag kunna skriva en krönika om julfirande och tvånget att träffa släkt, äta massa mat, jag skulle varna er för sillspadet (det kan ge en grav huvudvärk dagen efter) och så vidare. Men det är så uttjatat och trist att jag hoppar över det. Dessutom skrev Patrik Martinsson om det här på VSS.
Jag håller på och jobbar på årskrönikan och tänker att ni kanske kan tipsa om vilka låtar som varit bäst, album, serier och sånt, så att jag inte glömmer något.
Hoppas också att alla gillade Patriks julkrönika. Om det är någon annan som är sugen på att skriva något här är det bara att dra iväg ett mail.
Lite gammal härlig 90-tals gittarmangel bjussar jag på idag:
Nu skulle jag kunna skriva en krönika om julfirande och tvånget att träffa släkt, äta massa mat, jag skulle varna er för sillspadet (det kan ge en grav huvudvärk dagen efter) och så vidare. Men det är så uttjatat och trist att jag hoppar över det. Dessutom skrev Patrik Martinsson om det här på VSS.
Jag håller på och jobbar på årskrönikan och tänker att ni kanske kan tipsa om vilka låtar som varit bäst, album, serier och sånt, så att jag inte glömmer något.
Hoppas också att alla gillade Patriks julkrönika. Om det är någon annan som är sugen på att skriva något här är det bara att dra iväg ett mail.
Lite gammal härlig 90-tals gittarmangel bjussar jag på idag:
måndag 20 december 2010
Gästkrönika om julen
Man ser dagligen små julhälsningar i sociala medier som facebook och twitter. Detta är i min mening mycket trevligt och man fylls av den där odefinierbara känslan som smyger sig på när julen är på intåg. Men det finns undantag då jag känner att det uppkopplade jaget har gått till överdrift. Julkort till exempel.
Här om dagen då jag öppnade facebook fick jag ett litet meddelande som poppade upp där en bekant klippt in sitt ansikte i en bild av en snögubbe. Under bilden stod det “GOD JUL & GOTT NYTT ÅR ÖNSKAR XXXXX”, och det första jag känner är ilska. Ilska över att något så traditionellt som ett julkort har digitaliserats. Och nu tänker ni säkerligen att jag är en bakåtsträvande ortodox man med dåligt omdöme om vilka strider han ska ta. Men i det här fallet ser jag det helt enkelt som att man gjort ett övertramp på en tradition.
Även om det är upprörande så finns det ju självklart viktigare saker att tänka på i dessa tider: Vilka julklappar ska jag köpa? När ska jag hinna göra julmaten? Ska vi hoppa spriten i jul? Detta är några av frågorna som vanliga människor ställer sig dagarna innan jul. De är säkerligen befogade.
Enligt mig måste herr och fru Svensson lägga upp ett schema för att hinna allt de ska göra innan jul. Dels för att kunna prioritera rätt och dels för att få en del av julefridskakan. För att hinna njuta av julen och allt den för med sig så måste det planeras in tid då man kan vara för sig själv. Det behöver inte vara mer än att sätta sig en stund med en god bok eller att lägga sig och vila. Det spelar egentligen ingen roll vad man gör, bara man mår bra av det.
Och det där med spriten på julbordet är ju inte nödvändigt. Visst, det kanske känns som en sån där svenskhetsgrej att ta en nubbe till sillen. Men å andra sidan så är ändå julen något fantastiskt för barnen. Låt barnen få uppleva en sprakande jul som de kan minnas när de själva får barn. Istället för minnet av en konstig tomte som luktar sprit och spyr i hallen på vägen ut.
En annan sak som kan vara bra nu i slutet av året är att leva för stunden. Är det julafton så ska du inte gå runt och känna ångest för huruvida du ska hinna köpa skumpa och raketer till nyår. Det är helt irrelevant för just den stunden. Passa istället på att göra något bra av tillfället. Skapa ett minne för livet. Ett förslag är att hetsäta pepparkakor och shota julmust ur fula polska glas.
Ni har väl hört att regeringen lade fram ett förslag som innebär att det ska ske en granskning av det som sänds i de olika public service tjänsterna. Det är i min mening helt fantastiskt korkat. Ett eller flera medium ska inte behöva rätta sig efter en statlig pekpinne. Även om vissa saker som sänds är helt idiotiska så anser jag att det är viktigt att hålla farbror Reinfeldts censurerande fingrar borta från svenska medier. Annars vet man inte hur det ser ut om tio år. Kanske har då den tredje statsmakten stupat.
PATRIK MARTINSSON
Snorunge och Eldkvarn
Hej på er.
Jag har varit sjuk och därför inte orkat med att skriva något, men nu börjar jag tack och lov bli frisk.
Det var nästan exakt ett år sedan jag var sjuk på riktigt sist. Småförkylningar är så vanligt att de inte räknas.
Jag hade glömt bort hur tråkigt det är att vara sjuk. Man är ensam, eller jag brukar vara det i alla fall. När man ligger hemma missar man också en massa roliga företeelser. Jag var sjuk redan i fredags när Eldkvarn spelade, om ni inte provat själva kan jag meddela att det inte alls är kul med spelningar när man har feber. Men vad gör man, var tvungen att se Eldkvarn nu, när jag efter två års misslyckade försök med att komma ihåg att köpa biljetter innan de tar slut, äntligen lyckats med den bedriften.
Det var varmt, dåligt med luft, inget te att dricka för den trötta halsen, hög volym och alldeles alldeles underbart bra. Plura var pigg som attan och flummade på glatt i sina mellansnack. Carla spelade på bra på sin gitarr och Tony (basisten) ser ut som Ted i Scrubs och skänker därför mycket glädje. Det enda som eventuellt skulle gå att klaga på var att de aldrig riktigt rockade loss, det var bra fart på Kungarna från Broadway och Fulla för kärlekens skull. Det är trots allt för sina ballader Eldkvarn är mest uppskattade.
Trots att det var en grym konsert, var det en pärs och jag gick hem från Södra teatern innan de medelålders paren (som utgjorde den överlägset största delen av publiken) ens hade börjat fundera på om det är deras sista glas vin de nu sippar på.
Jag gick hem vid halv tio-tiden och har i stort sett sovit sedan dess. Enda undantagen från halvslummern har varit för att äta apelsiner, mandariner, dricka äckliga brustabletter med C-vitmanin och te med honung. Har även försökt äta vitlök, jag går på alla tokiga husmorstrick, har ni något annat mot förkylning är jag öppen för förslag.
Tankesmedjan i p3 i bakgrunden, tror det var Liv Strömquist:
"När Assange skulle ligga med tjejen undrade hon varför han inte ville använda kondom?
Julian:
- Jag gillar att läcka".
Jag har varit sjuk och därför inte orkat med att skriva något, men nu börjar jag tack och lov bli frisk.
Det var nästan exakt ett år sedan jag var sjuk på riktigt sist. Småförkylningar är så vanligt att de inte räknas.
Jag hade glömt bort hur tråkigt det är att vara sjuk. Man är ensam, eller jag brukar vara det i alla fall. När man ligger hemma missar man också en massa roliga företeelser. Jag var sjuk redan i fredags när Eldkvarn spelade, om ni inte provat själva kan jag meddela att det inte alls är kul med spelningar när man har feber. Men vad gör man, var tvungen att se Eldkvarn nu, när jag efter två års misslyckade försök med att komma ihåg att köpa biljetter innan de tar slut, äntligen lyckats med den bedriften.
Det var varmt, dåligt med luft, inget te att dricka för den trötta halsen, hög volym och alldeles alldeles underbart bra. Plura var pigg som attan och flummade på glatt i sina mellansnack. Carla spelade på bra på sin gitarr och Tony (basisten) ser ut som Ted i Scrubs och skänker därför mycket glädje. Det enda som eventuellt skulle gå att klaga på var att de aldrig riktigt rockade loss, det var bra fart på Kungarna från Broadway och Fulla för kärlekens skull. Det är trots allt för sina ballader Eldkvarn är mest uppskattade.
Trots att det var en grym konsert, var det en pärs och jag gick hem från Södra teatern innan de medelålders paren (som utgjorde den överlägset största delen av publiken) ens hade börjat fundera på om det är deras sista glas vin de nu sippar på.
Jag gick hem vid halv tio-tiden och har i stort sett sovit sedan dess. Enda undantagen från halvslummern har varit för att äta apelsiner, mandariner, dricka äckliga brustabletter med C-vitmanin och te med honung. Har även försökt äta vitlök, jag går på alla tokiga husmorstrick, har ni något annat mot förkylning är jag öppen för förslag.
Tankesmedjan i p3 i bakgrunden, tror det var Liv Strömquist:
"När Assange skulle ligga med tjejen undrade hon varför han inte ville använda kondom?
Julian:
- Jag gillar att läcka".
fredag 17 december 2010
Svt och korruption?
Läste i DN i morse om hur regeringen har tillsatt en myndighet som ska förhandsgranska programmen som ska sändas i Svt. Det är ännu ett steg mot en mer korrupt mediesituation. Det minskas på vad som ska vara offentligt från myndigheterna, allt mer blir belagt med sekretess och nu ska det i stort sett införas censur. Vart är samhället på väg egentligen? det är oroande, om detta fortsätter har vi det som i Berlussconis Italien om några år.
Jag kan tycka att Svt borde fundera mer på vad de sänder för program. Det är logiskt att de vill satsa lite mer på den lite yngre publiken som inte tittar på Svt i samma utsträckning som de äldre generationerna. Bara för att de måste satsa på den yngre genrationen får de inte glömma den äldre målgruppen.
Att sända ung och bortskämd som hör hemma i Tv3 eller någon annan reklamkanal är pinsamt. Nästa år ska de börja sända ett program som ska heta född 2010 eller något liknande, vad programmet heter är inte relevant. Det som är intressant och sjukt är vad det ska handla om: Det ska följa tio familjer som fått barn i år. Makabert nog börjar det redan på bb och filmteamet ska följa barnet tills det fyller femton år.
Jag vet inte vad ni tycker, men min gissning är ju inte att det kommer att bli succé bland oss gamla vana Svt-tittare som förväntar oss en någorlunda seriös och intressant tablå.
Nog om det. I kväll ska jag på Södra teatern och kolla in Plura och hans Eldkvarn, min förhoppning är ett gästspel från Petter eller ännu hellre Thomas Di Leva. Recension kommer imorgon.
Trevlig helg på er.
Jag kan tycka att Svt borde fundera mer på vad de sänder för program. Det är logiskt att de vill satsa lite mer på den lite yngre publiken som inte tittar på Svt i samma utsträckning som de äldre generationerna. Bara för att de måste satsa på den yngre genrationen får de inte glömma den äldre målgruppen.
Att sända ung och bortskämd som hör hemma i Tv3 eller någon annan reklamkanal är pinsamt. Nästa år ska de börja sända ett program som ska heta född 2010 eller något liknande, vad programmet heter är inte relevant. Det som är intressant och sjukt är vad det ska handla om: Det ska följa tio familjer som fått barn i år. Makabert nog börjar det redan på bb och filmteamet ska följa barnet tills det fyller femton år.
Jag vet inte vad ni tycker, men min gissning är ju inte att det kommer att bli succé bland oss gamla vana Svt-tittare som förväntar oss en någorlunda seriös och intressant tablå.
Nog om det. I kväll ska jag på Södra teatern och kolla in Plura och hans Eldkvarn, min förhoppning är ett gästspel från Petter eller ännu hellre Thomas Di Leva. Recension kommer imorgon.
Trevlig helg på er.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)