Movits - Ut ur min skalle

Ett nästintill maniskt namedroppande på Filip och Fredrik-nivå, helt galet sväng, en unik rap och amerikanska jazztakter med någon enstaka ska-influens. Ungefär så skulle jag beskriva Movits nya platta. De gör något så fantastiskt som att rappa fram Aristocats. Det är så mycket energi och rytm i låtarna att jag har stora problem att agera någorlunda normalt när jag sitter på tuben, det rycker i dans- och diggnerven och min vanligtvis lagom-tillbakalutad-och-ointresserad-häftig-stockholmare-look är svår att behålla och jag bjuder nästan upp tanten mitt emot till dans. Att försöka beskriva detta album utan att upprepa ordet svängigt allt för många gånger för att texten ska bli någorlunda läsbar är för mig omöjligt. Jag skulle kunna försöka hålla mig borta från själva soundet och försöka prata om texterna som bygger på de mest skilda referenser du kan tänka dig, från Carl Bildt via Luleå till Sammy Davis jr.

Med den här skivan kommer bandet att nå ut ännu lite längre och till fler genregrupper än med senaste plattan Äppelknyckarjazz. Jag tror att det är väldigt svårt att ogilla albumet, så lättlyssnat och trallvänligt som det är.

Det enda negativa med albumet är att det kanske blir lite tjatigt i längden, men tack vare inhopp från Promoe och Timbuktu klarar det sig ändå väldigt bra från att hamna i den fällan.

Bästa spår: Sammy Davis jr, Vad dom än säger och Baclavaboogie.

Starka V V V V
Köp!

Läs förresten krönikan under :)